- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / Andra bandet. Naturkrafterna och deras användning /
186

(1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hydrauliska maskiner - Häfverten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

d. v. s. att maskinen blir dubbelt verkande. Den
första vattenpelarmaskinen skall ha blifvit bygd
af fransmännen Denisard och Dueille omkring
1731. Det är dock först i början af innevarande
århundrade, som dessa maskiner erhållit den
utbildning, att deras arbete blifvit fullt
tillfredsställande. I Baiern finnas storartade
anläggningar, der vattenpelarmaskinerna spela en
framstående rol. Redan länge hade man vid Reichenhall
användt vattnet i en saltkälla för att derur medelst
inkokning erhålla salt; men i samma mån tillverkningen
ökades och flera saltkällor i närheten upptäcktes
och bearbetades, minskades skogstillgången, så att
man slutligen i närheten af saltkällorna saknade
bränsle till vattnets inkokning. För att af hjelpa
denna svårighet måste antingen bränsle hemtas till
saltkällorna från längre bort belägna skogstrakter
eller ock saltvattnet ledas till trakter, der bränsle
fans att tillgå. Man valde den senare utvägen och
bygde en vattenledning af något mer än 12 sv. mils
längd, medelst hvilken vattnet uppfordras till en
höjd af 3 450 fot. Vattnets framdrifvande i
denna kolossala ledning besörjes af 4 vattenhjul och
8 vattenpelarmaskiner.

Fig. 158 Stickhäfvert.

Häfverten är utan tvifvel den enklaste apparat,
som hydrauliken har att uppvisa. Hos den
s. k. stickhäfverten (fig. 158) är det blott det
yttre lufttrycket, som qvarhåller vätskan i hans
inre. Om man nedför hans undre öppning i en vätska,
uppstiger denna i häfverten lika högt, som hon står
utanför den; tillsluter man sedan den öfre öppningen
med fingret, kan man upplyfta häfverten, utan att
vätskan utrinner.

159. Sughäfvert.

Sughäfverten, som användes att öfverflytta
en vätska från ett kärl uti ett annat, består af ett
rör, böjdt som fig. 159 utvisar. Man nedför rörets
kortare ben i vätskan, så att den öppna ändan af det
längre, utom kärlet befintliga benet kommer att ligga
lägre än vätskans yta. Suger man då genom b så länge,
tills vätskan fyller det längre röret till en punkt,
som ligger lika högt med ytan h, uppstår jemvigt
mellan det inre och yttre trycket, ocn vätskan rinner hvarken
tillbaka i kärlet eller ut genom det längre röret.
Men så snart trycket på ena eller andra sidan förändras,
ändrar sig äfven vätskans förhållande. Hon rinner
tillbaka i kärlet, om hon ej i det yttre röret kommer
så långt ned som i jemnhöjd med ytan h; kommer hon
längre ned, utflyter hon genom det längre röret. Om
vi antaga, att häfverten vore fyld till b, skulle
all vätska i det längre röret nedanför ytan h i
följd af tyngdkraften nedfalla. Men derigenom skulle
då uppkomma ett lufttomt rum, hvaruti det på ytan h
verkande yttre lufttrycket genast upptryckte ny vätska
ur kärlet, så att ett fortsatt utströmmande skulle ega
rum, så länge den nedre ändan a stode ned i vätskan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:21:36 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/uppfinn/2/0198.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free