Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfverten - Vattenhjulen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
För att göra sugningen i häfverten beqvämare och
undvika att få vätska i munnen anbringas ofta ett
särskildt sugrör c (fig. 160). Vill man medelst
häfverten låta vätskan utflyta ur kärlet A, tillsluter
man öppningen vid b och suger genom c så länge,
tills vätskan i det längre röret står nedanför ytan
i kärlet A. Då upphör man med sugningen, och vätskan
utflyter ur det längre röret på samma sätt som på
den i fig. 159 framstälda häfverten.
Medelst en tillämpning af häfverten kan man leda
betydande vattenmassor öfver höjder. Detta sker
derigenom, att man anlägger en rörformig kanal, som
fylles af vattnet och hvari sålunda ingen luft kan
intränga, samt lägger ändan af den samma lägre än den
på andra sidan höjden befintliga vattenytan. Enligt
den förut omnämda lagen för lufttrycket får dock den
höjd, öfver hvilken vattnet skall ledas, ej uppgå
till mer än omkring 34 fot.
Om vi söka följa den väg, som vattnet oupphörligt
genomlöper, finna vi, att det från hafvets och
flodernas yta, från växternas blad och de lefvande
varelsernas lungor i ångform uppstiger i atmosferen
och här i de öfre, kallare regionerna förtätas för
att i flytande form åter nedfalla. Dropparna flyta
tillsammans och rinna nedåt, ända tills de åter
uppnå hafvet, så vida de ej dessförinnan uppsugas af
växternas rötter eller å nyo afdunsta i atmosferen. På
den långa vägen till hafvet följer vattnet endast
tyngdkraften och framflyter med större eller mindre
hastighet allt efter lutningen af det plan, som
bildar flodbädden. Den kraft, som det härvid upptar
och, om dess hastighet plötsligt upphäfves, måste
återge, tillgodogöra vi i de på olika sätt inrättade
vattenhjulen.
Fig. 160. Sughäfvert med särskildt sugrör.
När, hvarest och af hvem det första vattenhjulet
bygdes, är omöjligt att afgöra, emedan dessa hjuls
uppfinning ligger längre tillbaka i tiden, än
historien räcker. Att de funnos i Europa för omkring
2000 år sedan är bekant. Det första ändamål, hvartill man
användt vattenhjulen, var utan tvifvel driften
af qvarnar. Under kejsar Augustus funnos i
eller nära Rom flera vattenhjul, som användes
dels för vattenuppfordring, dels för malning af
spanmål. Om dessa vattenhjuls konstruktion har man
sig nu ingenting bekant, men sannolikt voro de ej
synnerligt väl inrättade och troligen äfven dyra
att underhålla. Under den gamla tidens egendomliga
förhållanden, då det mesta handarbetet utfördes af
slafvar, hvilkas arbete kostade högst obetydligt, och
då vetenskapens användning i industrins tjenst ansågs
som ett förnedrande af en ädel förståndsöfning till
ett simpelt slafarbete, var det helt naturligt, att
någon utveckling och fulländning af dessa maskiner
ej kunde ega rum, då de, för att i någon högre grad
motsvara sitt ändamål, måste konstrueras efter
vetenskapliga grunder. Under 11:e, 12:e och 13:e
århundradena funnos emellertid i Europa temligen
allmänt mjölqvarnar, som drefvos af vattenhjul. De
äldsta af dessa voro efter all sannolikhet inrättade
på samma sätt, som man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
