- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / Andra bandet. Naturkrafterna och deras användning /
193

(1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vattenuppfordringsverk - Pumpen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

En intressant hit hörande apparat är den
s. k. vattensnäckan eller arkimediska skrufven,
hvilken, oaktadt sitt namn, likväl knappast
kan antagas förskrifva sig från Arkimedes, utan
snarare från en tidigare period och från Egypten. Det
ofvan nämda tympanum är för öfrigt ingenting annat
än en arkimedisk skruf. Denna skjuter vattnet, på
samma sätt som skofvelverket, uppför ett icke allt
för brant lutande plan och består i sin enklaste
form af en skruf, som kringvrides i ett orörligt
cylinderformigt tråg. Härvid rinner likväl alltid
en större eller mindre mängd vatten tillbaka genom
mellanrummet mellan skrufven och tråget; man har
derför i stället för tråget gifvit skrufven en hel
omklädnad, som öfver allt sitter fast vid skrufgängans
kant och följaktligen deltar i rörelsen. En sådan
inrättning visas af fig. 166. Vattensnäckans vridning
måste alltid ske i motsatt riktning till den, hvari
skrufgängan går. Då den i vattnet nedgående ändan
uppfångat en viss vattenmängd,
afstänges denna genom första omvridningen från
den öfriga vattenmassan och flyttar sig vid hvarje
senare i följd af sin tyngd, som allt jemt söker
hålla henne på den djupaste punkten, med höjden af
en gänga upp mot den högre belägna utloppsöppningen,
dit hon kommer efter så många hvarf, som skrufven
har gängor. Skrufgängorna bilda en enda kanal,
hvilken vattnet har att genomgå nedifrån uppåt; i det
framstälda exemplet är skrufven dubbelgängad. Dylika
snäckformiga kanaler framställas äfven på det sätt,
att ett eller två bleckrör i form af en korkskruf
lindas omkring en roterande axel, och härigenom uppstår
den tredje brukliga formen af vattensnäckan.

Fig. 167. Klaffventil.

Fig. 168. Konisk ventil.

Pumpen. De nu genomgångna uppfordringsverken
efterhärma mer eller mindre handarbetet vid
vattenupphemtningen; pumpen deremot hvilar närmast
på en annan, närslägtad princip, nämligen sugningen,
och tar följaktligen lufttrycket till hjelp. Vi säga,
att han hvilar närmast derpå, ty, fastän de äldsta
pumparna alltid voro sugpumpar, känna vi dock nu
till andra pumpapparater, som äro oberoende af
atmosfertrycket.

Sedan vi lärt känna luftpumpen och kompressionspumpen,
är vattenpumpens inrättning lätt att förstå. Vi
veta, att om vi vilja tillstänga det torricelliska
röret (fig. 95), icke genom att tillsmälta det,
utan genom att deruti införa en
lufttätt slutande kolf, uppstår vid den senares
uppdragande ofvanför qvicksilfret ett lufttomt
eller luftförtunnadt rum. I detta rum pressar det
yttre lufttrycket upp vattnet eller qvicksilfret,
det förra 34 fot, det senare 25,6 tum högt.

Fig. 169. Kulventil.

Sugpumpar kallas de inrättningar, i hvilka vätskan på
detta sätt uppbringas. Ger man vattnet ett aflopp,
innan det uppnått 34 fot, kan man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:37:11 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/uppfinn/2/0205.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free