- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / Andra bandet. Naturkrafterna och deras användning /
218

(1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Huyghens' undulations- eller vibrationsteori

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

än nedsjunka till små dalar. Vattnet flyttar sig
dervid ej sjelft framåt; vi kunna iakttaga detta,
om vi kasta ett litet trästycke deri. Det beskrifver
blott små cirkelformiga eller ovala banor. Genom
de olika delarnas rörelser uppkomma vågorna, hvilka
först försvinna, när de små vattenpartiklarna genom
friktionen förlorat sin hastighet.

Vågen är således endast ett rörelsetillstånd. Hon
fortplantar sig i räta linier, fastän hon har formen
af en cirkel eller; strängt taget, af sferiska
ytor, ty rörelsen meddelas äfven den öfver vattnet
varande luften och vattenmassan under ytan. Men i
den sistnämda upphör hon snart i följd af det stora
motståndet; i den förra är hon omärkbar för vårt
öga. Vattenvågorna vid ytan kunna vi deremot iakttaga
med känseln. Den, som någon gång legat
vid hafsstranden och låtit de salta vågorna öfverspola
sig, vet detta mycket väl. Luftvågor, hvilka
bestå i en hos luften ömsevis pågående förtätning
och förtunning, blifva först märkbara för oss,
när de följa hvarandra hastigt och regelbundet;
de framkalla dallringar i vårt öras trumhinna och
uppväcka derigenom intrycket af ljud.

Liksom orsaken till ljudet endast är en retning
hos våra nerver genom rörelser, lika så är,
säger Huyghens, orsaken till intrycket af ljus
ej heller någonting annat än vågrörelsen hos ett
särskildt, ofantligt fint, i hela verldsrymden
utbredt ämne (ljusetern), hvilket är omärkbart för
vår känsel, emedan det måste vara så tunt, att dess
partiklar kunna röra sig mellan atomerna i genomskinliga kroppar,
t. ex. glas och diamant, och föra ljusvågorna igenom
dessa. När ljusvågorna träffa vårt öga, framkalla
de det intryck, som kallas seende, på samma sätt
som de i luften framgående ljudvågorna verka på
hörselorganet.

Fig. 194. Christiaan Huyghens.

Det skulle blifva för vidlyftigt att
här undersöka, genom hvilken kraft en lysande kropp
uppväcker vibrationer hos etern; det är tillräckligt
att antaga, att hans minsta delar befinna sig i ett
tillstånd af den lifligaste dallring och meddela denna
oscillerande rörelse åt närgränsande eterpartiklar,
hvilka åter i sin ordning fortplanta henne, liksom
en spänd sträng, när han befrias från stråken,
börjar svänga fram och tillbaka, derigenom i den
framför strängen varande luften ömsevis framkallande
förtätningar och förtunningar, hvilka fortplanta sig
till vårt öra och bringa hörselnerven i verksamhet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:15:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfinn/2/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free