Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mätning af ljusets hastighet - Fizeaus metod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
successiva fortplantningssätt, till och med mot
Cassini sjelf, som öfvergifvit sin förra åsigt. Äran
af denna vackra upptäckt tillkommer derför med
rätta Römer.
Om ljuset, såsom Römer fann, behöfver 14 sekunder för
att tillryggalägga 590 000 mil, måste dess väg på
en sekund eller dess hastighet vara omkring 42 000
geografiska eller 28 000 svenska mil. Den engelske
astronomen Bradley bekräftade år 1729 Römers mätning
genom upptäckten af de små, skenbara årliga rörelser,
som fixstjernorna ega (ljusets aberration). Men
så väl Bradleys som Römers undersökningar äro
astronomiska. Det var först långt senare, som det
lyckades två franska fysiker, Fizeau och Foucault,
att genom verkliga fysikaliska bestämningar utröna
ljusets hastighet på de jemförelsevis korta afstånd,
som en ljusstråle kan tillryggalägga vid jordytan. Vi
skola här i korthet antyda det sinnrika förfarande,
hvarigenom den förstnämde vetenskapsmannen löste
detta svåra problem.
Fizeaus metod. Om vi tänka oss de fyra vingarna,
1, 2, 3, 4, till en väderqvarn precis lika breda
som de deremellan liggande tomrummen och antaga,
att qvarnaxeln behöfver 8 sekunder för ett helt
hvarf, kommer en fast punkt, hvilken som helst,
mellan vingarna att en sekund betäckas af dessa och
en sekund derefter frigöras, sedan under en sekund
å nyo betäckas o. s. v. Om man nu mellan vingarna 1
och 2 genom denna punkt kastar en boll mot en vägg
i sådan riktning, att bollen återstudsar i samma
linie, som han framgått, kommer bollen tillbaka
mellan vingarna 1 och 2, så framt dessa endast
vridit sig en liten vinkel under den tid, bollen
behöfver för sin fram- och återgående rörelse. Men om
vingarna vridit sig en större vinkel under denna tid,
kan det inträffa, att bollen ej mera kommer fram
mellan 1 och 2, utan antingen slår emot vingarna,
eller ock kommer tillbaka genom något af de öfriga
mellanrummen. Om bollen behöfde t. ex. 1/2 sekund för
att gå från mellanrummet till väggen och lika lång
tid för återvägen, har qvarnaxeln under tiden vridit
sig 1/8 hvarf och bollen träffar på återvägen icke det
öppna rummet mellan 1 och 2, utan i stället vingen 2,
hvarigenom hans tillbakagående rörelse hindras. Är
deremot bollens hastighet endast hälften så stor, så
att han till i fråga varande väg behöfver 2 sekunder,
kommer han visserligen fram mellan vingarna, men nu
icke mellan 1 och 2, utan mellan 2 och 3. Man kan lätt
fatta, huru man härigenom skulle kunna sluta till
bollens hastighet, då man känner vingarnas afstånd
från väggen och den hastighet, hvarmed de kringlöpa.
På fullkomligt samma princip hvilar nu Fizeaus
apparat, men han måste uppenbarligen vara konstruerad
med ojemförligt större finhet. Fig. 196 visar, huru
han är anordnad. Han består af två delar, I och
II, uppstälda på omkring 28 000 fots afstånd ifrån
hvarandra. O och O’ äro två kikare, som äro noggrant
riktade mot hvarandra. A är en starkt lysande lampa, B
en lutande, fint polerad, plan glasskifva, C ett hjul,
som på sin omkrets är försedt med ett stort antal
lika långt från hvarandra varande inskärningar, hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
