- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / Andra bandet. Naturkrafterna och deras användning /
224

(1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Polariseradt ljus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

riktningar. Men man kan derutur framställa
polariseradt ljus med tillhjelp af
s. k. polarisationsapparater.

Redan Bartholin hade iakttagit, att ljuset, då
det genomgår vissa kalkspatskristaller, delas i två
särskilda knippor af ljusstrålar, hvilka ej ega samma
egenskaper som vanligt ljus. Han hade äfven iakttagit,
att en sådan sönderdelning af ljuset icke alltid eger
rum, och Huyghens hade faststält de förhållanden,
hvaraf hon betingas. Men först långt senare, nämligen
1809, upptäckte en fransk fysiker, Malus i Paris,
polarisationen, i det han tillfälligtvis märkte, huru
solstrålar, som återkastades från midt emot liggande
fönsterrutor, förhöllo sig alldeles på samma sätt
som det genom kalkspat gångna ljuset, och sedermera
närmare undersökte dessa fenomen. Nörenberg har,
för att på ett enkelt sätt genom reflexion kunna
iakttaga polarisationen, konstruerat en apparat, som
grundar sig på den i fig. 197 förtydligade principen.

Fig. 197. Ljusets polarisation.

Ljuset blir nämligen polariseradt, om det under en
viss vinkel faller på en polerad glasyta. Är ABCD
en genomskinlig glasskifva, på hvilken en knippa
ljusstrålar SO faller under en vinkel af omkring 35 1/2
grader, genomgår en del af ljuset glaset, medan
en annan del reflekteras i lika stor vinkel efter
riktningen OO’. Detta reflekterade ljus är rätlinigt
polariseradt, d. v. s. eterpartiklarna vibrera
alla parallelt med hvarandra. Figuren antyder med
prickade linier och pilar huru dessa oscillationer
ega rum. Det mot dessa riktningar vinkelräta planet
SOO’ benämnes polarisationsplanet. Får nu det
polariserade ljuset falla på en annan glasskifva
EFGH, hvilken äfven lutar i en vinkel af 35 1/2
grader mot OO’, kan man dermed undersöka denna
stråles egendomliga beskaffenhet. Är nämligen denna
andra glasskifva rörlig kring en axel, som just är
anbragt i förlängningen af linien OO’, så att hon
följaktligen alltid bildar lika vinkel med denna
riktning, under det att hon efter hvarandra intager
de fyra hufvudställningarna EFGH - E’F’G’H’ - E’’F’’G’’H’’ -
och E’’’F’’’G’’’H’’’, skulle, om det från O till O’
kommande ljuset vore vanligt eller naturligt ljus,
ingen förändring af den i glasskifvan alstrade bilden
uppkomma. Nu blir dock förhållandet annorlunda. Det
polariserade ljuset återkastas nämligen fullständigast
i de båda lägena EFGH och E’’F’’G’’H’’, som äro
parallela med vibrationerna, mindre i andra
ställningar hos glasskifvan och minst i de båda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:21:36 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/uppfinn/2/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free