Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Polariseradt ljus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mot vibrationernas plan vinkelräta lägena E’F’G’H’ och
E’’’F’’’G’’’H’’’, då det nästan fullkomligt utsläckes. I
följd häraf inträffar, att då man vrider den öfre
glasskifvan ur ställningen EFGH, aftager till en
början den i skifvan alstrade bilden i ljusstyrka,
tills ett fjerdedels hvarf beskrifvits, då han blir
dunklast; vid ytterligare vridning blir han ljusare
och ljusast efter vridning ett halft hvarf, aftager
derefter i ljusstyrka, för att å nyo tilltaga, och
uppnår efter ett hvarfs vridning samma klarhet, som
han i början egde. Det gifves således två lägen, då
ljusmaxima, och två lägen, då ljusminima inträffa. Arago,
hvilken jemte Fresnel ifrigt syselsatte sig
med polarisationens undersökning, upptäckte år 1811,
att det polariserade ljuset vid gåendet genom vissa
kristaller framkallar vackra färgfenomen. Studiet
af dessa, som syselsatt flera forskare, har lemnat flera
intressanta resultat och utgör nu en af optikens
vigtigaste delar.
Den verkan, som en spegelyta utöfvar på en
polariserad ljusstråle, bedömes efter lagen
för kraftparallelogrammen. Hvar och en af de
olika vibrationerna kan tänkas upplöst i två,
rätvinkligt mot hvarandra stående: den ena af dem,
som är vinkelrät mot ytan, utsläckes, den andra, som
är parallel dermed, reflekterar. Vissa kristaller,
t. ex. kalkspat, tvinga äfven en ljusstråle att
dela sig i två, som vibrera i två mot hvarandra
vinkelräta plan; det infallande ljuset upplöses
derför i två strålknippor, hvilka båda, när de
lemna kristallen, äro polariserade. Nicol har,
genom, att på ett egendomligt sätt dela en kalkspatskristall
och derefter i ett annat läge hopsätta delarna, bildat ett prisma,
hvarmed det vanliga ljuset kan på ett beqvämt sätt
polariseras och som derför förträffligt lämpar sig
för flera undersökningar med sådant ljus. En ganska
vigtig praktisk tillämpning deraf är den, som afser
bestämmandet af sockerhalten i lösningar.
Fig. 198. Vibrationsplanets vridning.
En sockerlösning utöfvar nämligen på vibrationerna
hos en derigenom gående ljusstråle ett märkvärdigt
inflytande. Hon förändrar vibrationernas riktning,
så att denna, allt efter som lösningen är mer eller
mindre koncentrerad och det genomgångna vätskelagret
mer eller mindre tjockt, vrides i motsvarande grad
till höger, d. v. s. åt samma håll som visarna på
ett ur. Hvilket läge vibrationernas riktningar
med vätskelagrets växande tjocklek erhålla, synes
af fig. 198. I ett rör af bestämd längd, å ömse
sidor begränsadt af genomskinliga glasskifvor,
beror afvikningsvinkeln af lösningens sockerhalt. De
apparater, hvaraf man i sockerfabriker betjenar
sig för att dermed pröfva sockerlösningen, utgöras
vanligen af ett horisontalt metallrör, upptill försedt
med en öppning för vätskans ifyllande och i båda
ändarna tillslutet med genomskinliga glasskifvor. Vid
bortre ändan ligger utanför glaset ett Nicols prisma,
som polariserar det infallande ljuset; vid främre
ändan finnes äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
