Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kaleidoskopet - Sextanten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
spegelbitar eller, ännu bättre, af två blankpolerade,
försilfrade kopparplåtar. Man kan då göra de båda
speglarna flyttbara, så att man efter behag kan
framkalla fem-, sex- eller mångkantiga bilder, hvilket
ej är händelsen med debuskopet, der speglarna hafva
en till hvarandra oföränderlig ställning.
Kaleidoskopet uppfans 1817 af den engelske fysikern
Brewster. Det är sammansatt af två eller tre
speglar, hvilka med hvarandra bilda en vinkel af 60
grader. I den derigenom bildade triangeln ligga små
färgade föremål, hvilkas spegelbilder sammansätta
sig till regelbundna sexsidiga figurer, som genom
instrumentets skakning kunna på mångfaldigt
sätt förändras. Visserligen är kaleidoskopet,
strängt taget, ej någon ny uppfinning, då likartade
inrättningar redan på sextonhundratalet voro bekanta,
men det är först genom Brewster, det kommit i
allmännare bruk. Denne vetenskapsman erhöll patent
å uppfinningen och skördade deraf betydande fördelar.
Fig. 204. Kaleidoskopet.
Synnerligt vigtiga tillämpningar af plana ytors
reflexion har man gjort vid några instrument, som vi
nu skola omnämna.
Sextanten tjenar till att bestämma den vinkel, som
två aflägsna synbara punkter bilda med den punkt,
der observatorn befinner sig. Namnet härrör deraf,
att instrumentets gradskifva vanligen omfattar
en sjettedel af cirkelns omkrets. Förtjensten af
uppfinningen tillhör egentligen den engelske fysikern
Hooke, men Newton förbättrade henne. Det första
fullständigare instrument af detta slag utfördes år
1731 af Hadley. men det var då i sjelfva verket en
oktant, omfattande blott en åttondedel af cirkelns
omkrets.
Fig. 205 visar en sextant. AB är en indelad
cirkelbåge, kring hvars medelpunkt armen CD kan
vridas. Den sistnämda har vid vridningspunkten en
mot bågens plan vinkelrät plan spegel C, som är fäst
vid armen medelst små skrufvar. Vid armens andra ända
finnes en så kallad nonie, med hvars tillhjelp man
kan noggrant afläsa storleken af den vinkel, hvari
armen och spegeln blifvit vridna. G är en liten lup,
fäst vid en omkring H vridbar liten stång, hvilken kan
vridas så, att linsen kommer öfver nonien, hvarigenom
den fina indelningen lättare kan iakttagas. J är en
kikare med oföränderlig riktning och för den skull
innesluten i en fast hylsa K. Han är noggrant inriktad
mot öfre kanten af en annan snedt stående spegel L,
så att man derigenom kan iakttaga ej endast bilden
i spegeln, utan äfven aflägsna föremål, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
