- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / Andra bandet. Naturkrafterna och deras användning /
240

(1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ljusets brytning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mellan deras sinus ad: be är oföränderligt och kallas
brytningsexponent. För de båda medier, i hvilka
ljusstrålen i fig. 216 rör sig, skulle han angifvas
af relativtalen 4 och 3, så att han blefve 3/4
för det öfre, mindre täta mediet och 4/3 för det
nedre, tätare, hvarvid alltid det andra antages som
enhet. Då ej annorlunda särskildt nämnes, tager man
luften till enhet. Ju större brytningsexponenten för
två kroppar är, desto större är skilnaden i deras
ljusbrytande förmåga. Om ljuset brytes vid gången
mellan de olika täta lagren i en och samma kropp,
står deras ljusbrytande förmåga i nära sammanhang med
den specifika vigten. Då ljuset öfvergår från en kropp
till en annan af olika sammansättning, får man dock
ej obetingadt tillämpa den satsen, att strålen brytes
till normalen, då han går från ett mindre tätt till
ett tätare ämne. Exempel härpå ger benzol, som bryter
ljuset mycket starkare än flera glassorter, fastän
denna vätska är mindre tät än glas. Om vi derför i
det följande stundom begagna uttrycken tätare och
mindre tät, sker det blott för korthetens skull,
och vi afse dermed endast de optiska förhållandena,
den optiska tätheten.

Fig. 217. Fata morgana.

Fata morgana visar oss ett
fall, då ljuset brytes inom en och samma kropp. Den
ojemna uppvärmningen genom solen och värmestrålningen
från jorden utvidga på olika sätt de öfver hvarandra
liggande luftlagren och åstadkomma dermed äfven en
olikhet i deras ljusbrytande förmåga.
Under dessa förhållanden kan, såsom vi i fråga
om kärlet med myntet sågo, ett under horisonten
liggande landskap blifva synligt. Omvexla derjemte
de tätare och mindre täta lagren regelbundet, uppstå
vid beröringsytan speglingar, i följd hvaraf bilden
visar sig flera gånger dels rättvänd, dels upp- och
nedvänd. Det är ingalunda någonting oförklarligt,
när det berättas oss, huru den törstande karavanen
plötsligt får se leende oaser uppdyka vid ökenranden,
eller huru de förvånade bestigarna af Pico de Teyde
på Teneriffa igenkänna den tusen geografiska mil
aflägsna Alleghanykedjan i Amerika.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:21:36 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/uppfinn/2/0252.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free