Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spektralanalysen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fraunhoferska linier och upptäckte dervid flera nya
karakteristiska linier. Fem år derefter förklarade
J. Herschel, som mycket syselsatt sig med dylika
experiment och i synnerhet analyserat de egendomliga
spektrerna af lågor, som i ångform innehöllo
klorstrontium, klornatrium och andra salter, att
dessa ämnen genom sin närvaro i lågan framkalla
fullt bestämda linier, samt »att man i spektrernas
olikhet egde ett utomordentligt skarpt medel att
upptäcka äfven de minsta spår af vissa kroppar». Lika
bestämdt uttalade sig Talbot, hvilken funnit, att i
alkoholslågans spektrum kaliföreningarna framkalla
en bestämd röd linie. »Om hans observationer vore
riktiga, skulle det blott behöfvas en blick i spektret
för att upptäcka ämnen, hvilkas tillvaro eljest endast
genom mödosamma kemiska analyser kan ådagaläggas.»
Men oaktadt spektralanalysens betydelse sålunda klart
insågs, var det dock en längre tid endast en och
annan, som syselsatte sig dermed. Undersökningarna
rörande de fraunhoferska liniernas natur befunno
sig ännu i ett allt för outveckladt skick, att den
endast steg för steg framåtgående lärda verlden skulle
ansett tiden vara inne för en sådan odling af det
okända fältet, som Herschel och Talbot anat.
Huru uppstodo nu de fraunhoferska linierna? De voro
felande ljusstrålar. Men, saknades de redan i sjelfva
ljuskällan, eller hade de först gått förlorade under
fortplantningen genom etern, atmosferen o. s. v.? Det
såg nästan ut, som det senare vore fallet, ty Brewster
iakttog 1832, att vissa linier först framträda eller
åtminstone först tydligt visa sig, då solen står
lågt vid horisonten och hennes strålar sålunda måste
tillryggalägga en längre väg genom luftlagren. Men
olika lågors skiljaktiga spektrer, Wollastons
upptäckt (1835), att den elektriska gnistan visar
andra linier, då hon hoppar öfver från qvicksilfver,
andra, då hon hoppar öfver från zink, tenn,
kadmium och andra metaller, hvilken olikhet sålunda
måste bero på den ljuskälla, hvarifrån de leda sitt
ursprung, vidare den omständigheten, att endast vissa
linier visa sig röna inflytande af atmosferen, allt
detta tvang till den slutsatsen, att, äfven om man
antager tillvaron af vissa slags absorptionslinier,
jemte dessa måste finnas vissa ursprungliga, för
olika ljuskällor egendomliga linier. Det är dessa
ursprungliga linier, och i synnerhet de redan omnämda
ljusa linierna af homologt ljus i spektrerna af vissa
lågor, i hvilka metallsalter förbrinna, som blifvit
grundvalen för spektralanalysen, hvars utbildning
gjort namnen Kirchhoff och Bunsen så berömda.
I en historik öfver utvecklingen af denna snillrika
upptäckt få vi ej underlåta att omnämna Wollastons
iakttagelse, att, då man låter en elektrisk gnista
hoppa öfver från en metall till en annan, spektret
visar båda metallernas linier. Lika litet få vi
glömma, att Foucault, sedan Fraunhofer visat, att två
vissa ljusa linier i en vanlig lågas spektrum till
läget öfverensstämma med linien D i solspektret, 1849
gjorde den upptäckten, att, om man tar ett spektrum af
elektriskt ljus, hvilket, på grund af kolspetsarnas
orenhet, visar de båda gula natronlinierna, och på
samma gång låter solljuset gå genom prismat, de båda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
