Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spektralanalysens resultat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dunkel, så länge vi ej förstodo dessa
ljusvibrationer. Klaven härtill gaf spektralanalysen.
Sedan man undersökt spektrer af de ämnen, som tillhöra
vår jord, och funnit lagarna, hvarefter de förändra
sig, allt efter som kroppen glöder i lågan ensam
eller i en kemisk förening, allt efter som han är
fast, flytande eller gasformig, sedan man funnit,
hvilket inflytande ett ökadt eller minskadt tryck,
äfvensom den temperatur, vid hvilken han kommer i
glödning, utöfvar på den glödande kroppen, sedan
alla dessa omständigheter på ett uttömmande sätt
undersökts och för dylika undersökningar lämpliga
metoder och apparater blifvit uppfunna, kunde man
genom sammanställning af de vunna resultaten och
efter pröfning af de gjorda iakttagelserna draga
slutsatser af förut ej anad omfattning. Man lärde ej
blott känna den kemiska arten af de kroppar, hvaraf
vårt solsystem består, utan kunde äfven undersöka
sammansättningen af fixstjernorna, af hvilka den oss
närmast belägna är fyra billioner mil aflägsen; ja,
man kunde till och med vänta svar på den frågan,
huru vida dessa aflägsna himlakroppar röra sig i
verldsrymden och, om så är, med hvilken hastighet och
i hvilken riktning. Den utmärkte engelske astronomen
Huggins har t. ex. undersökt ljuset från Sirius,
och af den i en bestämd riktning tilltagande bredden af en
viss mörk linie kunde han sluta, att Sirius aflägsnar
sig från den punkt i verldsrymden, der vårt solsystem
befinner sig, med en hastighet af 29,4 engelska mil
i timmen.
Först då Kirchhoff bevisat sin spektralanalytiska
grundlag, att en kropps gas eller ånga absorberar
samma slags ljusstrålar, som hon utsänder, då hon i
gasformigt tillstånd glödgas, först då blef en riktig
tydning af de fraunhoferska linierna i solspektret
lätt. Vid en jemförelse med spektrerna af ämnen,
som höra jorden till, visade det sig, att ett
mycket stort antal af deras mörka linier till läget
noga öfverensstämmer med många af de ljusa linier,
som nyss nämda ämnens spektrer visa. Jern t. ex. visar
460 ljusa linier, hvilka, såsom Ångström, Kirchhoff,
Hoffman och Thalén visat, noga sammanträffa med lika
många mörka i solspektret; titanspektret har öfver
hundra med de fraunhoferska linierna öfverensstämmande
ljusa linier; de ljusa linierna af kalium, mangan,
krom, nickel, kalcium, baryt, magnesium, guld,
vätgas o. s. v. återfinna vi som mörka linier i
solspektret. Kirchhoffs lag var bevisad, och det
var endast en fullt följdriktig tillämpning, då man
slöt, att omkring den klart lysande solen sväfvar
en atmosfer, som innehåller alla de förut omnämda
ämnena i gas- eller ångformigt tillstånd och på grund
af sin sammansättning delvis absorberar det från den
glödande solkärnan utgående kontinuerliga ljuset. Då
man nu tillika känner, huru stort i många spektrer
antalet af de ljusa linier är, som sammanfaller med
solspektrets mörka, skall man ej längre tro på en
tillfällighet, utan nödgas medgifva, att den nämda
teorin, om hon också i många enskildheter kan komma
att undergå en eller annan förändring, likväl för
riktigheten af den åsigten, att de af spektret angifna
ämnena förekomma på solen, kan åberopa de mest talande
skäl. Silfver, qvicksilfver, antimon, arsenik, tenn,
bly, kadmium, strontium och litium visa ingen sådan
öfverensstämmelse, ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
