- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / Andra bandet. Naturkrafterna och deras användning /
265

(1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Linsbilder - Akromatiska linser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bild och föremål lika stora och bilden ligger
likaledes på dubbla brännvidden. Står ljuset
närmare linsen, är bilden förstorad och ligger
längre bort; i motsatt fall är han förminskad och
närmare. Utom dessa verkliga bilder gifva de konvexa
linserna, liksom en konkav spegel, äfven skenbara
bilder
. Dessa uppkomma derigenom, att linsen gör de
genomgående strålarna konvergerande och att ögat, som
förlägger det på afståndet för det tydliga seendet,
således får se föremålet under en större synvinkel
(fig. 242). Vid begagnande af spridningslinser kunna
verkliga bilder ej uppstå, och de skenbara måste
synas förminskade. Hvilken bugtighet bör nu linsens
yta hafva, för att han skall kunna åstadkomma dessa
fenomen? Om linser med sferisk yta gäller nämligen
ej strängt den regeln, att alla ljusstrålarna förena
sig i en punkt, utan ju större den vinkel är, som
strålarna göra med axeln, desto närmare ligger
deras brännpunkt linsen sjelf. Mot den punkt,
hvarifrån strålarna utgå, svarar på andra sidan
ej en enda föreningspunkt, utan en hel liten zon,
och då detta gäller för alla punkter, är naturligt,
att, när man använder linser med stark bugtning eller
kort brännvidd, bilden skall förlora i tydlighet,
ju närmare man kommer kanten. Denna så kallade
sferiska aberration eller afvikning i följd af
linsens sferiska form kan undvikas genom användning af
linser med annan bugtning; men då dessas förfärdigande
möter åtskilliga svårigheter, begagnar man sig
hellre af den utvägen att använda linser med större
brännvidd och blott tillgodogöra den mellersta
delen af linsen, på hvilken strålarna falla under
tillräckligt små vinklar.

242. Skenbar bild i en bikonvex lins.

Akromatiska linser. Det från de synliga föremålen
utgående ljuset blir, liksom det omedelbara solljuset,
af prismat sönderdeladt i färgade strålar. Alldeles
samma verkan bör naturligtvis äfven en vanlig lins
utöfva. Sätter man nämligen en lins i en smal springa af
fönsterluckan och låter solljuset passera igenom honom, blir
den på en bakom stäld skärm uppkommande solbilden
ej fullkomligt hvit, ej ens om skärmen står i
brännpunkten, utan han synes omgifven af en lätt
färgad ring. Föra vi skärmen ännu längre tillbaka
och således förstora cirkeln, upplöses bilden
i koncentriska ringar, så att det hela företer
ett färgspel, liknande regnbågens. Detta fenomen
uppkommer derigenom, att de violetta strålarnas
brännpunkt ligger närmare linsen än de rödas. I de
vanliga apparaterna gör det naturligtvis ingenting,
om vi se föremålen med något färgade kanter. Men i de
finare optiska instrumenten, såsom tuber, mikroskop,
fotografiska instrument o. s. v., har det stort
inflytande på bildens redighet, och det är nödvändigt
att så mycket som möjligt upphäfva denna strålarnas
olika brytbarhet och bringa dem att konvergera,
till samma punkt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:21:36 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/uppfinn/2/0277.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free