- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / Andra bandet. Naturkrafterna och deras användning /
280

(1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Seendet med ett öga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

föreställning, ty äfven om vi blott se med ett öga, känna
vi tydligt, hvilkendera af två punkter är den närmare
och hvilken den aflägsnare. Afståndet, hvartill ett
föremål kan aflägsnas utan att förlora i tydlighet,
har dock sin gräns; så t. ex. kan skrift af normala
ögon endast ses på ett afstånd af mellan 7 och 15
tum. Detta afstånd kallas synvidden.

Dessutom framkalla ej heller alla punkter på näthinnan
lika skarpa intryck. Om vi vilja noga betrakta en sak,
rikta vi vårt öga så, att strålarna infalla i ögats
midtlinie (ögonaxeln). Är sålunda synfältet alltid
mycket inskränkt och kunna vi följaktligen ej lika
skarpt uppfatta mera omfattande bilder i alla deras
delar, motväges dock denna skenbara ofullkomlighet
fullständigt genom ögats utomordentliga rörlighet,
som tillåter oss att med största hastighet bringa
just de punkter till åskådning, på hvilka våra tankar
äro fästa.

Fig. 256. Wrens maskin till aftagande af perspektiviska landskap.

Ett synligt föremåls skenbara storlek rättar sig
efter synvinkelns storlek, d. v. s. storleken af
den vinkel, som bildas af de strålar, hvilka från
dess yttersta punkter gå till vårt öga. Med denna
synvinkel kombinera vi i tanken afståndet och kunna
vid en riktig uppfattning af det samma göra oss en
föreställning om den verkliga storleken. Huru mycket
härvid beror på den senare omständigheten, bevisar det
allt jemt på nytt uppdykande påståendet, att månen,
när han står långt ned vid horisonten, ser större
ut, än när han står högt på himmeln. Denna ganska
märkvärdiga illusion har sin orsak, ej i en förändring
af synvinkeln, ty denna är för båda ställningarna
fullkomligt den samma, utan beror derpå, att vi, i
följd af luftlagrens olika tjocklek vid horisonten och
i zenit, se himlahvalfvet, hvarpå stjernorna synas oss
fästa, ej som ett halfklot, utan som ett tillplattadt
hvalf, och sålunda i föreställningen gifva månen,
när han står lågt, ett större afstånd, än när han står

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:21:36 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/uppfinn/2/0292.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free