Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Seendet med ett öga - Panoraman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfver våra hufvuden. Fig. 255 ger en åskådlig
framställning af detta förhållande.
På synvinkelns förändring med växande afstånd
grundar sig deremot perspektivet, hvars riktiga
iakttagande kan gifva tecknade föremål en
stor åskådlighet. Kännedomen af perspektivets
regler förutsätter en skarp naturiakttagelse; vi
anträffa honom derför också först på folkens högre
bildningsstadier. Ännu på bilder från medeltiden
se vi en teckning, som i afseende på perspektivisk
anordning har en stor likhet med kinesiska taflor.
För att på en yta så troget som möjligt återgifva
landskap, statyer och dylikt har man flera
hjelpmedel. Det enklaste är, när man emellan ögat och
föremålet, som skall afbildas, uppställer en glastafla
och på denna aftecknar konturerna omedelbart efter
naturen. Men då härvid hvarje rubbning af ögat skulle
ha till följd en total rubbning af bilden, har man, på
sätt fig. 256 utvisar, gifvit ögat en fast hållpunkt
derigenom, att man med teckningsytan fast förenat ett
visir, genom hvars lilla öppning tecknaren betraktar
landskapet. Bilden uppritas ej på glastaflan, utan
omedelbart på papperet. Man begagnar sig för detta
ändamål af en pantograflik ram, på hvilken ritstiftet
är fäst och som i ena ändan är försedd med en visare,
hvars spets föres öfver landskapets konturer.
Panoraman. Huru långt en perspektiviskt riktig
teckning kan drifva illusionen, derpå gifva
panoramorna det bästa beviset. De äro målningar
som på det sätt framställa ett landskap eller en
scen, att åskådaren liksom befinner sig midt uti
dem. Duken, hvarpå de äro målade, är derför också
vanligen utspänd i en rotunda och omgifver åskådaren
på alla sidor. Målningens perspektiv är beräknadt
efter åskådarens ståndpunkt; från hvarje annan punkt
visa sig bilderna förvridna och få ungefär ett sådant
utseende som de ha på fig. 257. Äfven från den rätta
synpunkten sedda, skola de först då åstadkomma
full illusion, sedan man aflägsnat alla störande
sidointryck. Så t. ex. skall den lilla teckningen på
fig. 257 visa föremålen i deras rätta förhållanden,
om man i ett kort sticker ett rundt hål af ungefär
ett knappnålshufvuds storlek och ställer kortet
så, att den runda öppningen befinner sig ungefär
två och en half tum framför och lika högt öfver den
horisontalt liggande afbildningen, samt derefter låter
ögat röra sig på ett litet afstånd bakom kortet, så
att den ena delen efter den andra blir synlig genom
det lilla hålet.
På samma sätt äro nu panoramornas målningar
inrättade. Då redan Albrecht Dürer med fullkomlig
noggranhet utvecklat och uppstält reglerna för
perspektivet, är det ej osannolikt, att mindre
panoramamålningar länge funnits. Breisig skall 1763
i Danzig visat en panorama, men det är först sedan
1793, som sådana rundmålningar i större skala blifvit
offentligt förevisade. Detta år uppstälde nämligen
Barker i London en panorama, som förestälde trakten
kring Portsmouth och ön Wight. Från denna tid blefvo
dessa förevisningar allt mera omtyckta och allmänna. I
synnerhet ha de parisiska panoramorna, af hvilka de
första voro ett verk af landskapsmålaren Prevost,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
