Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stereoskopet - Telestereoskopet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
landskapsbilder, större, än af våra ögons afstånd kan
förklaras. Vid bildernas tagande uppställas de
fotografiska apparaterna på längre afstånd ifrån
hvarandra än våra ögons synvidd. Derför gör också
den stereoskopiska bilden det intryck, som vi
betraktade honom under en mycket större synvinkel,
som vi på kortare afstånd såge honom i förminskad
storlek. Stereoskopet gör bilden, så att säga,
verkligare än verkligheten sjelf, och så effektfull än
en sådan perspektivisk illusion kan blifva, får dock,
så vida ej naturligheten skall lida, en viss gräns
ej öfverskridas. I konsthandeln finner man stundom
stereoskopiska afbildningar af månen, hvilken dock
befinner sig på ett så stort afstånd, att det ej låter
sig göra att från två särskilda ståndpunkter på jorden
erhålla sådana bilder, som behöfvas för åstadkommande
af en stereoskopisk effekt. Dessutom har månen sådana
dimensioner, att vi med våra optiska apparater aldrig
kunna helt och hållet omfatta honom och omedelbart med
våra kroppsliga ögon endast kunna se jemförelsevis
mycket små delar af honom. Det oaktadt äro nu dessa
månbilder fullkomligt stereoskopiska; månen visar
sig här för oss som ett klot, ja, stundom är till och
med reliefen så betydlig, att han ser ut som ett ägg
med spetsen vänd emot oss. Huru har nu denna effekt
åstadkommits? Endast och allenast med tillhjelp af den
egendomliga, skenbara vaggning (libration) omkring
sin axel, som månen eger och i följd hvaraf han ej
alltid vänder alldeles samma skifva åt jorden, utan
omvexlande vrider några längdgrader mer än till höger,
än till venster emot henne. Men vid frambringandet
af stereoskopiska bilder blir resultatet alldeles
det samma, om ståndpunkten förändras eller föremålet
sjelft undergår en omvridning, som ger en i viss mån
förändrad bild. Af detta förhållande har man vid den
stereoskopiska afbildningen af månen på det sätt
begagnat sig, att man ej tog de båda fotografiska
bilderna samtidigt, utan den ena, när han visade
mera af sin venstra sida, och den andra först efter
några dagar, när han passerat sitt midtläge och
vände en motsvarande större del af sin högra hälft
mot jorden. Ju längre aftagningspunkterna ligga
ifrån hvarandra, desto större blir olikheten mellan
bilderna och desto mera framträdande äfven den relief,
de i stereoskopet erhålla.
Telestereoskopet. När vi först se ett aflägset
berg, ha vi svårt att upplösa det i dess
djupförhållanden. Här är likaledes synvinkeln för
liten, för att de båda bilderna skulle kunna visa
några märkbart olika sidor. Bergstockarna bibehålla
derför ett kulissartadt utseende. Men genom det
af Helmholtz uppfunna telestereoskopet blifva
våra ögon på sätt och vis dragna flera alnar ifrån
hvarandra, så att bilderna, som de upptaga, omfatta
de sedda föremålen i en större vinkel. Upplösningen
i djupförhållandena blir derigenom, liksom på de
fotografiska stereoskopbilderna, långt bestämdare.
Telestereoskopets inrättning är mycket enkel och
med ledning af det wheatstoneska spegelstereoskopet
(fig. 270) lätt att fatta. Apparaten är inrättad till
omedelbart betraktande af landskapet, och bilderna
upptagas derför äfven af honom sjelf. Detta sker med
tillhjelp af två speglar, som äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
