- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / Andra bandet. Naturkrafterna och deras användning /
302

(1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den astronomiska eller keplerska tubens princip - Jordtuben eller terresterkikaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

han egnar sig derför också endast till observation af
stjernorna, der bildernas ställning ej gör något till
saken. På finare instrument är på det ställe, der den
reela bilden uppstår, ett trådkors af spindelväfsfina
trådar utspändt för att kunna iakttaga mindre
ortförändringar hos den observerade stjernan.

För öfrigt infogar man äfven mellan okularet
och objektivet en tredje lins, det så kallade
kollektivglaset. Det hör egentligen ännu till
objektivet, ty det afser att göra strålarna, innan de
sammanlöpa i bilden, starkare konvergerande och har
derför sin plats mellan den senare och objektivet. Men
emedan det vanligen är förenadt med okularet i samma
del af tuben, har man efter dess uppfinnare kallat denna kombination det
campaniska okularet (fig. 279).

Fig. 279. Det campaniska okularet.

Jordtuben eller terresterkikaren.
För att göra den keplerska tuben lämplig till
betraktande af jordiska föremål måste man, såsom
redan dess uppfinnare insåg, framför okularet insätta
ännu en tredje lins. Denna inrättning fick dock ej något
allmännare bruk; Rheita ordnade i stället glasen på
det sätt, som fig. 280 utvisar. A B är det observerade
föremålet, b a den medelst objektivlinsen alstrade
reela bilden deraf, linserna s och t, af hvilka
den senare är kollektivglaset, åstadkomma bildens
omvändning, u slutligen är okularet, hvarigenom
bilden a’ b’ betraktas och förstoras. I våra
nu varande instrument har man ytterligare utbytt
linsen s mot två, af hvilka den ena verkar som en
svag samlingslins.

Tubernas förstorande kraft beror af objektivets
brännvidd samt af brännvidden (den astronomiska tuben)
eller spridningsvidden (den holländska tuben) hos
okularet och är i båda fallen lika med qvotienten
utaf båda. Derför är tillverkningen af glas med stor
brännvidd inom det optiska instrumentmakeriet en
kardinalfråga, och korta holländska kikare, såsom
fält- och teaterkikare, ha jemte sitt ringa synfält
(i följd af de utträdande strålarnas divergens) äfven
en ringa förstoringskraft. Astronomiska instrument
få af samma orsak en betydande storlek, som fordrar
en synnerlig noggranhet vid förfärdigandet och
egendomliga inrättningar, för att glasens axel alltid
må förbli den samma och uppställningen med säkerhet
förena lättrörlighet, så att instrumentet utan någon
skakning kan följa stjernornas rörelse. Men dessutom
äro äfven i och för en noggrann mätning anstalter
träffade för att alltid kunna bestämma och korrigera
röraxelns ställning, mäta vinklarna o. s. v., så
att en sådan apparat med allt sitt tillbehör är en
högst komplicerad sak och, när han uppfyller alla
fordringar, ett af den praktiska mekanikens största
konstverk.

Fig. 280. Jordtuben.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:21:36 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/uppfinn/2/0314.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free