Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tubens betydelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upp på den många hundra mil aflägsna polarhimmeln,
liksom man med hans tillhjelp ännu kan bestämma
den tidslängd, ljuset behöfver för att hinna från
objektivet till okularet, och i sjelfva verket
har Bradley också på detta sätt funnit ljusets
hastighet. Naturforskarnas flesta och finaste
mätningsmetoder äro grundade på tubens medverkan,
och utan honom, det kunna vi trygt påstå, skulle vårt
nu varande kulturtillstånd ej varit möjligt. Väl hade
naturforskningen redan i slutet af 16:e århundradet
beträdt den rätta vägen, iakttagelsernas och
experimentens, men om dessa ej kunna sins emellan
qvantitativt bestämmas, hänföras till en för alla
gemensam enhet, med andra ord mätas, kunna derutur
väl hypoteser, men ej lagar härledas. Den till grund
liggande fruktbara iden kan endast genom mått och
vigt aflockas det förborgade, och dertill är tuben
ett af de yppersta hjelpmedlen.
Det låg i sakens natur, att den nya uppfinningens
frukter i första rummet måste komma astronomin
och geografin till godo; här uppträdde tuben i sin
enklaste gestalt; först långt senare sattes han
som hjelpmedel i förbindelse med andra apparater,
hvilkas resultat derigenom stegrades till den högsta
grad af noggranhet. Och om också det inflytande, han
i sin sistnämda användning utöfvat, i hela dess vidd
endast kan fattas af den, som är fullt förtrogen med
fysiken och hennes metoder, skola dock de ordentliga
jättesteg, som alla astronomins discipliner med tuben
tagit, vid första blicken falla äfven den oinvigde
i ögat.
Vi behöfva blott erinra oss, hvilket omfång kunskapen
om himlahvalfvet hade på Ptolemeos’ tid, hvilka
framsteg han från den tiden till slutet af 16:e
århundradet gjort, och på hvilken punkt han nu efter
en långt mindre tidrymd befinner sig. Oberäknadt
det gagn, tuben gjort den teoretiska astronomin,
sådan hon genom Kepler, Galilei, Newton, Huyghens,
Laplace, Olbers, Gauss och en mängd andra blifvit
utbildad, hafva sedan två och ett halft århundraden
den iakttagande astronomins resultat hopat sig till en
förut ej anad rikedom. Framstegen under de halftannat
tusen år, som närmast föregingo tubens uppfinning,
inskränkte sig hufvudsakligen till ett fullständigande
af Ptolemeos’ stjernkatalog.
Man kände sju planeter, en och annan mera betydande
komet skrämde sinnena genom sitt sällsynta och
plötsliga uppträdande, och vintergatan var ett
oförklarligt töcken.
Det oaktadt hade skarpsinne och flit förträffligt
användt de ringa hjelpmedel, man ännu egde, och i de
keplerska lagarna och det kopernikanska systemet
på bästa möjliga sätt tillgodogjort de vunna
erfarenheterna. Men dermed hade man också hunnit
höjdpunkten, och äfven dessa betydande reformer
behöfde ännu bekräftas af omedelbar iakttagelse och
noggrann mätning.
Genom upptäckten af Jupiters, Mercurius’ och
Venus’ faser, en af de första frukterna af Galileis
forskningar med tuben på himlahvalfvet, fick läran
om solens ställning i planetsystemet en orubblig
grundval. Tuben flyttade plötsligt gränserna för
stjernkunskapen långt ut i ett omätligt fjerran,
ty för det hastigt fullkomnade instrumentet tycktes
äfven sjelfva det osynliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
