- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / Andra bandet. Naturkrafterna och deras användning /
322

(1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det sammansatta mikroskopet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

viss färdighet, voro möjligheten af en starkare
förstoring, det större synfältet och upphäfvandet
af den sferiska afvikelsen, som i de enkla linserna
gör sig så märkbar, att nästan endast de i axelns
omedelbara närhet infallande strålarna äro användbara,
en tillräcklig anledning att med all ifver arbeta
på det sammansatta mikroskopets förbättrande. Såsom
redan är nämdt, skiljer sig det senare från det
enkla derigenom, att man förenar två system af
glas, ett objektiv och ett okular, hvarigenom man
sålunda inuti instrumentet framkallar en verklig
bild af föremålet och derefter betraktar det med
en förstorande okularlins. Vi behöfva blott erinra
oss tubens inrättning för att af fig. 297 få hela
förloppet härvid klart och tydligt för oss. AB är det
observerade föremålet, hvars bild genom objektivet
CD skulle framkallas i A’B’, om ej den der emellan
liggande kollektivlinsen förut tvunge strålarna att
konvergera och redan i B’’A’’ framkallade bilden. De
derifrån vidare gående strålarna brytas nu genom
okularet GH till ögat och åstadkomma genom sin
konvergens, att bilden, förlagd på afståndet för det
tydliga seendet, visar sig i storleken A’’’B’’’.

Fig. 298. Sammansatt mikroskop.

Detta är grundprincipen för alla sammansatta
mikroskop. Hvilka förändringar än optikerna kunna
gifva den yttre konstruktionen af sina instrument,
förblir dock linsernas anordning i alla den
samma. Glasens antal är visserligen ofta långt större
än på vår teckning, men detta kommer deraf, att man
i stället för en bikonvex lins hellre anbringar två
plankonvexa; till okular begagnar man vanligen det
campaniska (fig. 279), medan
objektivet utgöres af flera bakom hvarandra
stälda linser, genom hvilkas olika kombination olika
grader af förstoringar erhållas. Linsernas antal
fördubblas dessutom derigenom, att man till de bättre
instrumenten nu mera endast använder akromatiska glas.

Fig. 298 är en afbildning af ett sammansatt
mikroskop, såsom det nu af de flesta optiker
med obetydliga afvikelser konstrueras. Röret T
innehåller dess huvudbeståndsdelar, okularet O’
och objektivsystemet O. Liksom teleskopröret,
är det invändigt svärtadt. Det är anbragt på ett
vertikalt stativ, hvarvid det medelst skrufven V
kan fästas. Den noggranna inriktningen öfver det
på objektskifvan P befintliga föremålet, som skall
observeras, verkställes medelst skrufven V’, som
flyttar objektskifvan upp och ned. Denna skifva är i
midten genombruten, för att det af den rörliga spegeln
M återkastade ljuset må kunna belysa föremålet. För
att efter behof kunna öka eller minska ljuset skjutes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:21:36 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/uppfinn/2/0334.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free