Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Forntidens kännedom om elektriciteten - Elektricitetens attraktion och repulsion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
undersökningen af detta fenomen. Man sökte medel
att i större mängd frambringa elektricitet,
hvilken man endast kände under en form, nämligen
som gnidningselektricitet, och Otto von Guericke
konstruerade den första elektricitetsmaskinen. Han
fylde en glaskula med smält svafvel; sedan detta
stelnat, krossades glasomhöljet och den sålunda
erhållna svafvelkulan försågs med en axel, kring
hvilken hon medelst en vef kunde sättas i roterande
rörelse, medan venstra handen trycktes emot henne
(fig. 311). Hade den berömde borgmästaren ej
krossat glaskulan, utan gnidit henne i stället
för svafvelkulan, skulle det varit en väsentlig
förbättring af hans elektricitetsmaskin; men nu
lemnade han omedvetet en fördel, som slumpen lagt i
hans hand, obegagnad. Honom tillkommer dock med all
rätt äran att ha förfärdigat den första, om också
något otympliga elektricitetsmaskinen, med hvilken
han anstälde en hel mängd särdeles intressanta försök.
Fig. 311. Otto von Guerickes första elektricitetsmaskin.
Fig. 312. Elektricitetens attraktionsförmåga.
Elektricitetens attraktion och repulsion. För de
allra första elektriska försöken behöfva vi alls icke
någon invecklad apparat. Om vi gnida en lackstång
med en yllelapp och hålla stången öfver några små
papperslappar, korkkulor eller dylikt, märka vi
genast en liflig rörelse hos dessa små kroppar: de
hoppa upp och fästa sig vid stången för att efter
några ögonblick åter stötas bort ifrån henne.
Taga vi i stället för papperslappar en liten kula
af flädermerg och upphänga henne på en silkestråd,
kunna vi göra samma iakttagelse. Den elektriska
pendeln drages till lackstången, men kulan har knapt
berört henne, förr än hon stötes bort och undviker
derefter stången lika mycket, som hon förut sträfvade
att sluta sig till henne.
Ett glasrör, helst af omkring en och en half fots
längd och sex liniers diameter, som blifvit gnidet
med en sidenlapp, drager och bortstöter skenbart
på samma sätt som lackstången. Mellan lackets och
glasets verkningar råder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
