Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elektricitetens attraktion och repulsion - Positiv och negativ elektricitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dock en väsentlig skilnad. Ty upphänga vi två
flädermergskulor på förut angifna sätt hvar för sig
samt beröra den första med den gnidna lackstången,
den andra med glasröret, undviker den första kulan
visserligen lackstången, men drages med desto större
häftighet af glasröret. På motsatt sätt förhåller sig
den andra kulan, hvilken bortstötes af glasröret och
drages af lackstången.
Positiv och negativ elektricitet. Glas- och
hartselektriciteterna äro sins emellan olika. På
det vetenskapliga språket kallas den förra positiv,
den senare negativ elektricitet. Man betecknar dem i
korthet med +E och -E. Den förste, som iakttog denna
skilnad, var Du Fay (1737), och hans upptäckt är en
af de mest betydande inom hela fysikens historia.
Alla kroppar, hvilka genom gnidning blifva elektriska,
äro antingen positivt eller negativt elektriska,
det vill säga, de utveckla under samma förhållanden
städse samma slags elektricitet. Af hvad slag
denna är, kunna vi medelst den elektriska pendeln
undersöka. Har korkkulan blifvit positivt elektrisk,
så att hon drages af lackstången, skall hon på samma
sätt dragas af hvarje negativt elektrisk kropp, men
bortstötas af hvarje positivt elektrisk. Detta de båda
elektriciteternas förhållande till hvarandra kunna vi
uttrycka genom följande sats: kroppar med samma slags
elektricitet stöta hvarandra ifrån sig, och kroppar
med motsatta slags elektricitet draga hvarandra till
sig. På detta förhållande grundar sig elektroskopet,
hvilket, liksom elektrometern, hvars inrättning,
sådan han konstruerades af uppfinnaren Bohnenberger,
visas af fig. 315, vi längre fram vid beskrifningen af
elektricitetsmaskinen skola lära närmare känna. Det
väsentligaste af denna lilla apparat består i två
korta halmstrån eller ett par guldblad, hvilka medelst
en ledande tråd äro förenade med en metallkula,
som för öfrigt är isolerad. Meddelas elektricitet
åt denna kula, så att båda halmstråna erhålla samma
slags elektricitet, stötas de ifrån hvarandra, och
efter storleken af utslagsvinkeln kan man bedöma
elektricitetens relativa styrka. Vanligen begagnar
man apparaten endast som elektroskop för att angifva
närvaron af fri elektricitet och bestämma dennas
positiva eller negativa natur.
Fig. 313, 314. Elektrisk pendel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
