Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elektricitetsmaskinen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kamartade, med spetsar försedda armarna, hvilka från
konduktorn utgå mot glasskifvan.
Det skulle vara mer än öfverflödigt att beskrifva de
mångfaldiga former, som gifvits elektricitetsmaskinen,
ty, om man undantager Holtz’ elektricitetsmaskin, till
hvilken vi sedermera skola återkomma, hafva endast få
af dem visat sig utgöra väsentliga förbättringar. Om
en glascylinder eller en glasskifva gnides, är i
sjelfva verket det samma; de förändringar, som i det
ena eller andra fallet blifva nödvändiga, följa af
sig sjelfva, och vi kunna derför saklöst underlåta
att beskrifva deras uppkomst och i stället vända vår
uppmärksamhet till fig. 316.
Allt efter som den gnidna kroppen är en glasskifva
eller en glascylinder, användes benämningen skif-
eller cylindermaskin. I vår figur se vi en maskin af
det förra slaget. Från ett faststående bord resa sig
två upptill förenade pelare, mellan hvilka befinner
sig en glasskifva P, som sitter på en medelst vefven
M vridbar axel. Både upp- och nedtill pressas emot
henne gnidkuddarna KK’, hvilka bestå af med kläde
eller något dylikt ämne öfverdragna träplattor och
på den gnidande sidan äro bestrukna med Kienmayers
amalgam (qvicksilfver, tenn och zink, pulveriserade
och tillsammans med svinfett rifna till en styf
salva). Från gnidkuddarna utgå fodral af vaxtaft
GG, hvilka vid skifvans kringvridande sluta tätt
intill henne och ej allenast hindra elektricitetens
bortledande, utan äfven genom sin egen gnidning
mot glaset öka henne. Emedan skifvan gnides på båda
sidor, gifva detta slags maskiner mera elektricitet än
cylindermaskinerna och användas företrädesvis, då den
större kostnaden för den stora slipade glasskifvan
ej utgör ett hinder för dess anskaffande. På högra
och venstra sidan omfattas skifvan af två byglar
FF’, hvilka äro försedda med mot glaset vända
spetsar. Dessa uppsuga elektriciteten och leda henne
till konduktorn, hvilken utgöres af cylindriska, öfver
allt väl afrundade metallkroppar CC’, som hvila på
de isolerande glasfötterna vv och äro förenade genom
metallstången AA’. På sistnämda stång, hvilken utgör
en del af konduktorn, befinner sig elektroskopet,
elektricitetsvisaren, bestående af en utefter en
graderad båge rörlig pendel B, hvilken hänger rätt
ned utefter sitt pelarartade stativ I, så länge ej
konduktorn innehåller någon elektricitet. Men så
snart konduktorn laddas, meddelas elektricitet både
åt kulan och stativet, de liknämniga elektriciteterna
stöta hvarandra ifrån sig, och kulan gör utslag. Ju
större utslagsvinkeln är, desto större är spänningen
hos elektriciteten. En metallkedja sätter gnidkuddarna
i ledande förbindelse med jorden.
Så snart skifvan sättes i rotation, sönderdelas
genom gnidningen den elektriska blandningen i glaset
och i riftyget, på sätt förut är omnämdt, i följd
hvaraf glaset blir positivt och riftyget negativt
elektriskt. Genom kedjan, som förenar det senare
med jorden, bortledes den negativa elektriciteten i
samma ögonblick, hon utvecklas, under det att glasets
positiva elektricitet blir fri och går öfver till
konduktorn. Denna process eger utan afbrott rum,
så länge gnidningen fortsättes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
