- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / Andra bandet. Naturkrafterna och deras användning /
346

(1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elektricitetsmaskinen - Ångelektricitetsmaskinen - Fördelning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

från den samma utgående tråd, och ställer sig på ett
isolerande underlag (isoleringspall). I detta fall
laddas menniskokroppen på samma sätt som konduktorn:
han ger gnistor, hvar man berör honom, hufvudet
visar i mörkret ett blekt ljussken, håren resa sig,
emedan de äro laddade med samma slags elektricitet
och sålunda måste skiljas ifrån hvarandra, på samma
sätt som guldbladen i Bohnenbergers elektrometer.

Ångelektricitetsmaskinen. På senare tid har man
begagnat sig af vattenångans gnidning vid
utströmning ur smala öppningar för att utveckla
stora mängder elektricitet, och Armstrong i England
har 1840 på grund af denna princip konstruerat en
ångelektricitetsmaskin, hvaraf fig. 317 visar oss
en afbildning. Han låter den starkt spända ångan
strömma genom ett i flera riktningar böjdt mynningsrör
af buxbom, hvilket är insatt i det vid c anbragta
stycket och uppsamlar den genom gnidningen utvecklade
elektriciteten i konduktorn B. Denna uppsamling sker,
liksom på den förut omnämda elektricitetsmaskinen,
genom fina spetsar, mot hvilka ångan får strömma och
som stå i ledande förbindelse med konduktorn. Ångan
utvecklas i en särskild panna, hvars ventil hålles
sluten, tills den behöfliga spänningen är uppnådd.

Fig. 318. Leidenflaska.

Fig. 319. Henleys urladdare.

Fördelning. Elektriciteter af olika slag sträfva
alltid att förena sig med hvarandra. Denna sträfvan
ger sig äfven till känna hos kroppar, som befinna
sig på afstånd från hvarandra. Närmar man t. ex. en
ledare till en laddad konduktor, skiljas de olika
elektriciteterna i den förra, så att den med konduktorns
oliknämniga drages
till ledarens närmast konduktorn belägna delar,
medan den liknämniga bortstötes till de
längst bort belägna delarna. Den isolerande luften
hindrar föreningen; minskas deremot afståndet, eger
en sådan rum, och man ser en gnista hoppa öfver från
konduktorn till ledaren. Detta förhållande inträffar
alltid, då en elektrisk gnista hoppar öfver från
en kropp till en annan; äfven om man har två, med
samma slags elektricitet, fastän olika starkt laddade
kroppar och låter elektricitet gå öfver från den ena
till den andra, är förloppet det samma.

Fig. 320. Urladdning af leidenflaskan.

Af denna elektricitetens märkvärdiga egenskap, kallad
fördelning eller bindning, kan man i många fall
draga nytta. Sålunda kan man ladda en ledare endast genom
att närma honom till en konduktor, utan att
någon elektricitet får öfvergå från den senare till
den förra; konduktorns elektricitet drager den
med sig oliknämniga och bortstöter den liknämniga,
hvilken kan bortledas, medan den förra stannar qvar
och laddar ledaren. I särskildt för detta ändamål
konstruerade apparater kan man på grund deraf, att
olika elektriciteter binda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:15:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfinn/2/0358.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free