Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Galvaniskt element - Voltas stapel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äro förenade medelst en vätska. I fig. 337
har man t. ex. stält två i öfre kanten hoplödda
metallplattor, den ena af zink, den andra af koppar, i
en saltlösning. Den elektromotoriska kraften åtskiljer
vid beröringsytorna mellan metallerna och vätskan
elektriciteterna: den positiva samlar sig på kopparn,
den negativa på zinken; vid beröringsstället förena de
sig med hvarandra, I samma mån, som föreningen eger
rum, utvecklar sig åter elektricitet i vätskan och
strömmar på samma sätt till beröringsstället. Man har
öfverenskommit att angifva den elektriska strömmens
riktning efter den positiva strömmens; man säger
alltså här, att strömmen rör sig inom vätskan från
zinken till kopparn, men utom henne tvärtom.
Det är tydligt, att den elektriska strömmen skall
ega rum på samma sätt, äfven om zinken och kopparn
ej stå i omedelbar beröring med hvarandra, utan äro
förenade medelst en annan ledare, så som fig. 338
visar, der en metalltråd förenar de båda plattorna a
och b. Den omständigheten, att strömmens styrka beror
på de i vätskan nedsänkta metallytornas storlek,
ger hufvudsakligt stöd åt den kemiska teorin för
strömalstringen. Fysikerna öfvergifva nu allt mera den
äldre kontaktteorin, enligt hvilken elektriciteten,
så att säga, skulle uppstå af ingenting. Det bör
dock anmärkas, att då man utgår från den af Edlund
uppstälda teorin för elektricitetens uppkomst, som
förut blifvit anförd, intet hinder finnes att antaga
elektricitetsutvecklingen härröra af kropparnas
beröring.
Fig. 338. Galvaniskt element.
Voltas stapel. Liksom man i det elektriska batteriet
hopsummerar verkningarna af flera leidenflaskor, kan
man genom att förena en mängd element med hvarandra
öka den elektriska strömmens styrka, hvilket också
alltid sker vid de tillfällen, då för ett eller annat
ändamål galvanisk elektricitet utvecklas. Volta,
den nya lärans skapare, har förverkligat
denna sin tanke, då han 1800 uppfann
den efter honom uppkallade stapeln. Denna består,
såsom fig. 339 visar, af vexelvis på hvarandra lagda
plattor af zink och koppar, hvilka parvis äro skilda
från hvarandra genom mellanlagda, lika stora och
med saltlösning indränkta filtlappar. Dessa fuktiga
filtlappar kunna mycket väl ersättas af klädes-
eller läskpappersbitar och göra samma tjenst som
vätskan i fig. 337 och 338. På vår teckning antydas
dessa mellanläggsskifvor genom de punkterade lagren,
medan de svarta plattorna beteckna kopparn och
de ljusare zinken. Börjar stapeln nedtill med en
platta af koppar, slutar han upptill med en dylik
af zink. Namnet stapel härrör af den form, Volta
gaf apparaten; denna form är dock oväsentlig, ty vi
skola snart lära känna en hel mängd andra anordningar
af den samma, hvilka till och med ofta kunna gifva
bättre effekt.
Voltas stapel måste uppställas isolerad, d. v. s. utan
förbindelse med marken. Detta ernås derigenom, att
man ställer honom på glasfötter och förfärdigar de
pelare, mellan hvilka plattorna uppstaplas, af glas
eller åtminstone af väl lackerade trästafvar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
