- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / Andra bandet. Naturkrafterna och deras användning /
370

(1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Voltas stapel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Undersöker man nu stapelns elektriska tillstånd,
finner man, att han i midten förhåller sig alldeles
neutral, men att den elektriska spänningen växer mot
ändarna och är störst vid polplattorna. Vid den ända,
mot hvilken zinkplattorna äro riktade, finner man den
positiva och vid den andra den negativa elektriciteten
samlad. Stapelns ändar kallas derför poler, den ena
den positiva, den andra den negativa. Elektricitetens
spänning växer med plattparens eller elektrodernas
antal, den alstrade elektricitetens mängd med
storleken af de hvarandra berörande plattorna.

Så länge stapelns poler äro skilda från hvarandra,
framträda inga verkningar. Men så snart de förenas,
t. ex. genom en metalltråd, börjar genast stapelns
verksamhet, och man iakttager härvid så väl
fysikaliska som kemiska och fysiologiska fenomen.

Men innan vi öfvergå till beskrifningen af dessa,
vilja vi först redogöra för de förändringar, Voltas
stapel småningom undergått, i synnerhet som detta
ämne är af stor vigt för telegrafin, galvanoplastiken
m. m.

Fig. 339. Voltas stapel.

Zambonis stapel är inrättad i öfverensstämmelse
med Voltas, endast med den skilnaden, att han ej
består af massiva metallplattor, utan af guld-
och silfverpapper, hvaraf två och två blad läggas
med metallsidorna emot hvarandra. Papperet, hvilket
alltid uppsuger någon fuktighet ur luften, ersätter
här den fuktiga ledaren. Naturligtvis erhållas
inga starka verkningar med en sådan stapel; han kan
dock i flera fall med fördel användas (elektriskt
perpetuum mobile, elektrometer m. m.), emedan man med
lätthet kan låta elementen uppgå till flera tusen och
elektricitetsutvecklingen, fastän långsam i följd af
den dåliga ledningen, ganska länge fortfar. Af någon
synnerlig praktisk betydelse är dock denna så kallade
torra stapel icke.

Den största olägenhet, som vidlåder Voltas stapel,
är, att hans verkan, fastän i början ganska stark,
temligen snart aftager och inom kort är nästan
ingen. Detta beror på den kemiska sönderdelning,
som eger rum inom stapeln. Den elektriska strömmen
föranleder nämligen en sönderdelning af vattnet i
den fuktiga ledaren i dess beståndsdelar syre och
väte; syret går till zinken och förenar sig dermed
till zinkoxid, hvilken upplöses af svafvelsyran,
medan vätet går till kopparn och i form af små
blåsor bekläder hela dess yta, derigenom förhindrande
kopparns direkta beröring med vätskan och följaktligen
minskande elektricitetsutvecklingen. Då stapeln har
den form, som fig. 339 utvisar, är det besvärligt
att rengöra plåtarna, emedan i sådant fall hela
stapeln måste tagas sönder. Detta är dock ej den
enda olägenhet, som åtföljer nyss nämda anordning; på
grund af de öfverliggande plåtparens tryck utpressas
vätskan ur de nedre filtlapparna och åstadkommer en
för strömmens styrka menlig direkt ledning mellan de
olika plåtparen. För att afhjelpa dessa brister har
man stält de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:21:36 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/uppfinn/2/0382.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free