Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Voltas stapel - De konstanta batterierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
olika elementen i en aflång rektangulär låda och fylt
de på detta sätt uppkomna cellerna med en ledande
vätska. Detta är den så kallade trågapparaten
(fig. 340), hvilken ytterligare förändrats
derigenom, att cellerna utbytts mot fristående kärl,
i hvilket fall elementen förenas med hvarandra på det
sätt, fig. 341 utvisar (bägarapparaten). Vid dessa
anordningar har man den fördelen att lätt kunna uttaga
hvarje särskildt element. En dylik kombination af
flera element kallas ett galvaniskt batteri, och
man ändrar ingenting i apparatens princip, om man
för elektricitetsutvecklingen i stället för zink
och koppar använder andra metaller, t. ex. zink
och silfver, silfver och platina o. s. v. Ett af de
kraftigaste batterierna konstruerades på Napoleon
den förstes befallning för polytekniska skolan i
Paris. Engelsmännens nationalstolthet
tillät dem dock ej att låta sig öfverglänsas af
fransmännen i något, och en subskription öppnades för
att förse den berömde kemisten Davys laboratorium
med ett stort Wollastons batteri. Det är afbildadt
i fig. 342 och består, såsom teckningen visar, af en
trågapparat, innehållande 200 element. Att med någon
af dessa apparater erhålla en konstant ström är dock
omöjligt i följd af de vätgasblåsor, som snart afsätta
sig på metallens yta.
Fig. 340. Trågapparaten.
Fig. 341. Bägarapparaten.
Vid de konstanta batterierna söker man undvika denna
olägenhet derigenom, att man anordnar den kemiska
sönderdelningen så, att ingen skadlig gas utvecklas,
utan alla produkterna stanna i lösningen och
vätskan så mycket som möjligt innehåller samma
sammansättning och koncentrationsgrad. Detta mål kan
dock aldrig fullständigt uppnås, emedan elektriciteten
ej erhålles för intet, utan man för dess erhållande
måste uppoffra den ena metallen, hvilken anfrätes och
småningom löses i vätskan. Tillnärmelsevis ernås dock
detta resultat derigenom, att den negativa metallen
sättes i en annan vätska än den positiva, hvarvid
vätskorna åtskiljas genom en porös skiljevägg, så att
de alltid stå i beröring med hvarandra och ledningen
sålunda ingenstädes är afbruten. Till positiv metall
användes nästan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
