- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / Andra bandet. Naturkrafterna och deras användning /
378

(1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den galvaniska strömmens kemiska verkningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mindre deremot vid konstant ström. För att i detta
hänseende framkalla några starkare verkningar
behöfvas särskilda apparater. Vi kunna ej här närmare
syselsätta oss härmed, utan skola i stället kasta en
blick på den galvaniska strömmens kemiska verkningar.

I hvarje sammansatt kemisk förening ega
beståndsdelarna olika elektriska egenskaper, på grund
hvaraf de skulle intaga olika rum i den elektriska
spänningskedjan. Vatten till exempel består af syre
och väte, af hvilka syret är negativt i förhållande
till vätet och detta positivt i förhållande till
syret. Nedsänkas båda poltrådarna (elektroderna)
till en tillräckligt stark stapel i vatten, så
att strömmen kan gå öfver från den ena polen till
den andra, börjar, såsom vi redan sett vid Voltas
stapel, en sönderdelning af vattnet, så att syret,
vattnets elektronegativa beståndsdel, går till den
positiva polen eller anoden medan det elektropositiva
vätet går till den negativa polen eller katoden. Båda
gaserna utvecklas i form af små blåsor vid
polspetsarna, der de kunna uppsamlas (fig. 348). Man
erhåller dervid dubbelt så mycket väte som syre,
emedan det är i detta förhållande gaserna i vattnet
äro förenade med hvarandra.

Fig. 348. Vattensönderdelning medelst den galvaniska strömmen.

Att vattnet kunde sönderdelas, fann man
redan 1800; år 1807 visade Humphrey Davy
möjligheten att sönderdela alkalierna och de
alkaliska jordarterna, hvilka man
förut trott vara enkla kroppar, då de nu visades
vara oxider, d. v. s. föreningar mellan en metall
och syre. I potaska fann man metallen kalium,
i soda natrium, och kalcium, magnesium, aluminium
och silicium bevisades vara hufvudbeståndsdelarna
i kalk-, talk-, lerjord och kisel.
Det var genom dessa fakta, kemin först erhöll den fasta
grundval, hvarpå hon sedan så hastigt utvecklat sig.

Fig. 349. Sönderdelning af alkalier.

De nämda kropparna äro metaller och stå vid
den yttersta positiva ändan af den elektriska
spänningskedjan. Syret är den mest negativa
kroppen och åtskiljes för den skull alltid vid
den positiva polen, då deremot metallen i gediget
tillstånd afsätter sig vid den negativa polen af ett
tillräckligt starkt batteri. Då man afskiljer kalium,
natrium och dylika metaller, kan man dock ej under
vanliga förhållanden, såsom vid den atmosferiska
luftens tillträde, bibehålla metallens gedigna
tillstånd. Dessa metallers begär att förena sig med
syre är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:21:36 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/uppfinn/2/0390.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free