Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den galvaniska strömmens kemiska verkningar - Galvanoplastiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så stort, att de, så snart de frigöras, taga till sig
syre ur luften och under ljusfenomen förena sig med
det samma. Man finner derför ej heller dylika element
i gediget tillstånd i naturen, och det var först
sedan vetenskapen nått en hög grad af utveckling, som
man lyckats framställa dem ur deras föreningar. Detta
lyckades Davy, i det han förenade en platta af potaska
(smält och vattenfri) med den positiva polen till ett
starkt elektriskt batteri. Den negativa polen ledde
han in i en med qvicksilfver fyld fördjupning i denna
platta (fig. 349). Metallen kalium, som afskilde
sig vid den negativa polen och vid de föregående
försöken alltid förbrunnit, fann nu i qvicksilfret en
kropp, hvarmed han kunde förena sig och som skyddade
honom från luftens inverkan. Kaliumamalgam bildades,
hvarur Davy sedan genom qvicksilfrets afdistillerande
framstälde kalium.
Salter, d. v. s. mera sammansatta kemiska föreningar,
i hvilka två kroppar, hvardera bestående af två med
hvarandra förenade enkla kroppar, förenats till
en ny, kunna på samma sätt sönderdelas, blott de
kunna bringas i flytande form, så att de åstadkomma
ledande förbindelse mellan polerna. Deras molekyler
sönderfalla först i sina närmaste beståndsdelar,
syra och bas, hvilka gå till motsvarande poler;
sönderdelningen fortsättes dock vidare, så
att de motsatta elementen afskiljas vid de båda
elektroderna. Nedsänker man t. ex. poländarna till
ett batteri i en lösning af svafvelsyrad kopparoxid,
uppstiga vid den positiva polen små blåsor af
syrgas, såsom den mest negativa kroppen, medan vid
den negativa polen afsätter sig metallisk koppar,
såsom den mest positiva kroppen. Svafvelsyran går
till den negativa polen och upplöser här, om hon får
tillfälle dertill; lika mycket metallisk koppar, som
vid den negativa polen afsätter sig. Detta förhållande
har vid det redan omnämda daniellska batteriet ledt
till användning af en kopparvitriolslösning, hvari
den negativa kopparplattan nedsänkes, hvarigenom man
alltid bibehåller den i beröring med vätskan stående
metallytan blank. Dessa aflagringar på den negativa
polplattan kunna erhållas fasta och sammanhängande,
men dock på samma gång så fina, att de återgifva
hvarje upphöjning och fördjupning af polplattan. Den
industrigren, för hvilken denna princip ligger till
grund, benämnes
Galvanoplastiken. Den förste upptäckaren af
grundfenomenet är Wach, hvilken 1830, då han
konstruerade ett galvaniskt batteri, observerade
kopparns aflagring. Man har velat påstå, att de
gamla egypterna känt till denna konst, emedan
man i deras grafvar funnit stora figurer, kärl
m. m. förfärdigade af mycket tunt kopparbleck samt
träsaker öfverdragna med ett tunt kopparlager, och
trott, att framställningen häraf skett med tillhjelp
af en galvanisk ström. Bevisen härför äro dock af
så osäker art, att vi ej vid dem kunna fästa någon
vigt, och det är sålunda säkerligen först från vårt
århundrade, vi kunna datera denna uppfinning. Det
är först då, hon framgått som en fullt följdriktig
tillämpning af förut gjorda uppfinningar och i
följd af en fullständigare kännedom af de dervid
försiggående processerna uppnått en hög grad af
fullkomlighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
