- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / Andra bandet. Naturkrafterna och deras användning /
380

(1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Galvanoplastiken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Sannolikt drifver naturen sjelf sedan millioner
år galvanoplastik i den största skala. Detta
antagande lemnar åtminstone den enklaste och
naturenligaste förklaringen på förekomsten af lager
af gedigna metaller, som förefinnas här och der,
t. ex. förekomsten af koppar i lager af sedimentära
bergarter vid Öfre sjön i Nordamerika. På samma sätt
som den elektriska strömmen i kemistens laboratorium
förmår utfälla kopparn ur hans lösningar, kan man
äfven antaga, att han i årtusenden arbetat i naturens
stora verkstad.

Det är förnämligast två män, Jacobi i Petersburg
och Spencer i Liverpool, hvilka, som det synes,
samtidigt och utan att känna hvarandra, först föllo
på och förverkligade tanken att låta den koppar,
som utfälles vid den negativa polen, afsätta sig
på bestämda formar. Det vill synas, som om Jacobi
(1838) först kommit till ett gynsamt resultat;
åtminstone anses han allmänt som uppfinnare af den
praktiska metoden, och af den ryska regeringen erhöll
han efter framställningen af sina första galvanoplastiska
alster en belöning af 25 000 rubel.

Fig. 350. Jacobi, galvanoplastikens uppfinnare.

De galvanoplastiska apparaterna äro ingenting annat än
galvaniska kedjor, vanligen bestående af zink och
koppar, hvilkas negativa pol är nedsänkt i en lösning
af svafvelsyrad kopparoxid, den positiva deremot i
utspädd svafvelsyra. De båda vätskorna äro skilda
från hvarandra genom en porös vägg, djurblåsa eller
lercell, såsom af fig. 351 synes.

Man kan med ringa kostnad sjelf förfärdiga en apparat
af detta slag. I ett cylindriskt glaskärl, t. ex. en
vanlig syltburk, inpassas en öppen träcylinder så,
att öfver allt mellan glaset och cylindern är ett
spelrum af minst 5 linier; i stället för botten är
träcylindern nedtill sluten medelst ett stycke våt
svin- eller oxblåsa, som är väl fastbundet vid den
samma. Det yttre kärlet tjenar till att upptaga
den negativa polen, den porösa cellen deremot den
positiva; det förra fylles med kopparvitriolslösning,
den senare med utspädd svafvelsyra (30-40 delar
vatten på en del svafvelsyra); derpå nedhänger
man träcylindern så, att vätskorna komma att
stå ungefär lika högt i båda kärlen. Lägges nu i
kopparvitriolslösningen en kopparplåt, hvarvid är
fastlödd en koppar- eller messingsremsa, eller helt
enkelt endast en koppartråd, för att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:21:36 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/uppfinn/2/0392.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free