Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Örsteds upptäckt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då gjorde Örsted i Kjöbenhavn vintern 1819-1820 under
en af sina föreläsningar i fysiken den märkvärdiga
iakttagelsen, att en fin platinatråd, som stod i
förbindelse med en Voltas stapel och var glödande,
försatte en magnetnål, hvaröfver han gick fram, i helt
egendomliga svängningar. För öfrigt hade redan långt
förut alldeles likartade företeelser iakttagits af
Romagnosi och omtalats af Aldini, som var personligen bekant med Örsted. Möjligen hade den senare härigenom
erhållit kännedom om Romagnosis upptäckt. Han
tyckes dock lika litet som Romagnosi insett hela
hennes betydelse, ty först mot slutet af sommarn,
således sex månader derefter, blef hon bekant för
naturforskarna genom en skrift af Örsted. Och sedan
förflöt ytterligare en lång tid, innan hon tillvann
sig allmänt erkännande. De omständigheter, hvarunder
fenomenet kunde framkallas, blefvo först småningom
bestämda. Man sökte först allmänt grundvilkoret för
ett lyckadt experiment i ett stort antal plåtpar,
följaktligen i en betydlig spänning hos stapeln, medan
det dock endast är ytans storlek hos de i beröring
stående metallerna, som här är af hufvudsaklig
vigt. Men då efter hand obestridligheten af Örsteds
upptäckt till alla delar bekräftades, framkallade
hon en formlig förtjusning, en entusiasm, hvartill i
vetenskapernas hela historia måhända endast de första
luftbalongerna ha att uppvisa något motstycke. För
en tid lemnades fysikens alla öfriga områden å sido
af sina bearbetare; i vetenskapliga tidskrifter fann
man nästan endast berättelser och afhandlingar om
försök, som grundade sig på den örstedska upptäckten,
och icke blott naturforskare och läkare, utan äfven dilettanter
och andra, för hvilka dylika forskningar eljest
voro främmande, omfattade med oerhörd ifver de nya
rönen. Örsteds namn var i allas mun, och likväl kunde
ingen ännu ana hela omfånget af hans upptäckt och de
resultat, hvartill hon skulle leda. Då vi nu betrakta
de ur detta frö utvecklade följder, af hvilka den
elektromagnetiska telegrafin är den mest storartade,
förefaller det oss nästan otroligt, att ursprunget
till hela denna vetenskap ej ligger mer än femtio år
bakom oss.
Fig. 358. Magnetnålens afvikelse genom den elektriska strömmen.
Det första örstedska försöket kunna vi lätt anställa;
vi behöfva blott hålla slutningstråden till ett
galvaniskt element öfver en fritt sväfvande magnetnål
på det sätt, att han följer hennes naturliga riktning
i norr och söder. Går ingen ström genom tråden,
bibehåller äfven nålen sitt vanliga läge, men så
snart kedjan slutes, svänger nålen ut och söker, allt
efter strömmens styrka, intaga en mot dess riktning
mer eller mindre vinkelrät ställning. Resultatet blir
likväl icke alldeles det samma, om tråden hålles öfver
eller under nålen. I båda fallen sker en afvikelse,
men med den skilnaden, att den ena gången svänger
nålens nordpol åt venster, den andra gången åt
höger. Afvikelsens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
