- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / Andra bandet. Naturkrafterna och deras användning /
393

(1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elektromagnetismen - Induktionsfenomenen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

användningssätt; för närvarande måste vi taga i skärskådande
några egendomligheter hos de elektriska strömmarna,
som till dem stå i nära förhållande.

Fig. 362. Uppkomsten af elektromagnetism.

Induktionsfenomenen. År 1832 upptäckte den
engelske fysikern Faraday, att en elektrisk ström,
som går nära förbi en ringformig sluten ledare,
äfven uppväcker elektriska strömmar hos denne, en
företeelse, som upptäckaren kallade induktion. Dessa
induktionsströmmar vara blott ett ögonblick och uppstå
i det samma, den elektriska ledningen öppnas eller
slutes. Vid öppnandet har den inducerade strömmen en
motsatt riktning mot hufvudströmmens; vid slutandet
går den förra åt samma håll som den senare. Samma
verkan, som öppnandet och slutandet af en
ledning, har det plötsliga närmandet
eller aflägsnandet af en strömförande
ledare. Ju närmare den tråd, som skall induceras,
ligger den inducerande ledningstråden, desto starkare
är verkningen, och för att i högsta grad tillgodogöra
denna begagnar man derför äfven ofta till inducerande
ledare en öfverspunnen tråd, som man pålindar
antingen parallelt med och bredvid ledningstråden
eller på sådant sätt, att han kan närmas intill
ledningstrådens spiral och inskjutas i denna. En
blick på fig. 363 skall tydliggöra detta. Spiralen
H är förenad med multiplikatorn G genom sina båda
ändar vid A och A’, alltså sluten, när vid A och A’
intet afbrott eger rum. Öfver honom kan en annan, åt
samma håll lindad spiral H’ nedskjutas, hvilkens ändar
kunna vid B och B’ sättas i förbindelse med polerna
i ett batteri. Går nu en ström genom spiralen H’ kan
man genom att stjelpa honom öfver spiralen H i denna
framkalla en motsatt induktionsström och genom att
åter aflägsna honom uppväcka en åt samma håll gående
induktionsström, hvars uppkomst och riktning antydes
af den i G befintliga magnetnålens afvikelse. Lika
så kan man, när spiralen H’ är stjelpt öfver H,
inducera samma strömmar genom att vid B eller B’
sluta eller öppna ledningen.

Fig. 363. Inducerade strömmar.

Man kan lätt ställa så till, att batteriets ström
fortfarande öppnar och sluter sig sjelf med stor
hastighet, så att den tråd, som skall induceras, ej
får någon ro och en oupphörlig elektricitetsalstring
eger rum. Den sålunda väckta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:21:36 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/uppfinn/2/0405.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free