Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den galvaniska telegrafen - Den elektromagnetiska telegrafen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som sitt lefnadsmål. Sömmering och Schilling blefvo
förtroliga vänner; ty värr, blef dock den senare redan
i juli 1812 af de politiska förhållandena återkallad
till Petersburg, och det gemensamma sträfvandet led
genom nu inträffande verldshändelser ett störande
afbrott. Det oaktadt var Schilling ej overksam. Då
den elektriska strömmens inverkan på en magnetnål
upptäcktes af Örsted i Kjöbenhavn, sökte han strax
för telegrafin tillgodogöra detta den elektriska
strömmens sätt att verka, och härmed begynner den
elektriska telegrafens tredje period.
Den elektromagnetiska telegrafen. Örsted
tillkommer äran att (år 1819) ha upptäckt den
elektriska strömmens inverkan på en magnetnål, och
derefter utgingo från Schilling, Ampère och Ritchie
m. fl. åtskilliga förslag att använda magnetnålens
afvikning för erhållande af telegraftecken. Ampère
upptäckte, att en vanlig jernbit blir magnetisk, så
snart en elektrisk ström ledes omkring honom. Alla
använde ett stort antal trådar, men Schilling
inskränkte 1832 trådantalet till två, och derigenom
erhöll problemet att på ett praktiskt sätt åstadkomma
en elektrisk telegraf sin första lösning. År 1820 hade
Schweigger funnit, att strömmens verkan på nålen ökas,
om han får gå omkring nålen flera gånger i stället
för blott en eller en half gång. På grund häraf
konstruerade han sin multiplikator, som sedermera
fick namn af galvanometer. Fechner i Leipzig,
Davy och Alexander i England utförde likaledes
telegrafer efter åtskilliga system, men som alla
blifvit obemärkta. Gauss och Weber spände 1833 två
koppartrådar mellan observatoriet och det fysikaliska
kabinettet i Göttingen, och 1835 införskref professor
Gustaf Svanberg i Upsala erforderliga apparater
enligt Gauss’ system, i afsigt att åvägabringa
en telegraf ledning mellan observatorierna i
Stockholm och Upsala. Tillgångar saknades likväl att
förverkliga denna ide, och det var således endast en
penningfråga, som beröfvade Svanberg äran att för
telegrafering på längre afstånd först ha begagnat
telegrafapparat i Sverige. Gauss och Weber hade med
magnetnålens afvikningar kombinerat ett chiffersystem
och tillskickade hvarandra depescher. Oaktadt sin
ändamålsenliga inrättning, ledde dock deras telegraf
ej till något resultat.
Vid studiet af vetenskapernas historia är det i högsta
grad intressant att se, huru gammal ofta mången ide
blifvit, huru tidigt han kan uppdyka och erkännas,
men det oaktadt läggas å sido och glömmas, emedan
förhållandena ännu ej erbjuda passande jordmån, i
hvilken det lilla fröet kan gro, och ingen finnes,
som känner behof af och längtar efter dess frukt.
Hvem finner ej en märkvärdig öfverensstämmelse
mellan den nyss omtalade apparaten och den
ide, hvilken framställes i Daniel Schwenters
"Matematisch-philosophischen erquickstunden", som
utkom i Nürnberg 1636. På sidan 346 läses:
"Huru två personer kunna på afstånd göra sig förstådda
medelst en magnetnål: Om Claudius vore i Paris och
Johannes i Rom och den ene ville underrätta den andre
om något, måste hvar och en hafva en magnetvisare eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
