Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den elektromagnetiska telegrafen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
liten tunga och bestryka den så kraftigt med en
magnet, att de åstadkomme rörelse på hvarandra mellan
Paris och Rom" o. s. v.; samma ide återfinnes för
öfrigt i Kirchers "De arte magnetica".
Ligger ej vår telegrafs väsen fullständigt angifvet
i denna beskrifning? Visserligen, men det är dock
en skilnad mellan en fantasibild, som händelsevis
uppstår i hjernan, och den medvetna utvecklingen
af en tanke, som tager både förmåga och vilja i
beräkning och, om han finner afståndet mellan dem
allt för stort, söker efter medel och utvägar att
närma dem till hvarandra. Sinnrik är denna tidiga
ide utan tvifvel, men fruktbärande har han under sin
tvåhundraåriga tillvaro ej visat sig. Ja, af dem,
som vi hafva att tacka för den elektromagnetiska
telegrafens uppfinning, har sannolikt ingen tagit
närmare kännedom derom.
Allra minst var detta förhållandet med Schilling,
som emellertid dragit sig tillbaka till sina gods
och der syselsatte sig med den elektromagnetiska
telegrafens fullkomnande. Tiden, när han uppfunnit
sin apparat, är ej med visshet känd. Offentligt
uppträdde han första gången dermed den 23 september
1835 på det tyska naturforskar- och läkarmötet, och
det var genom ordföranden i afdelningen för fysik och
kemi vid detta möte, professorn i fysik Muncke från
Heidelberg, som den schillingska elektromagnetiska
telegrafen blef närmare känd, då Muncke sedermera
på sina föreläsningar inför ett stort auditorium
anstälde försök dermed.
Principen för sin apparat hemtade Schilling från den
schweiggerska multiplikatorn. Genom utslag af fem
magnetnålar telegraferades tal, hvilkas betydelse
angafs af ett sifferlexikon. Muncke telegraferade med
en sådan apparat, hvars tråd genomlöpte flera salar.
En af dessa föreläsningar bivistades af en
engelsman, William Fothergill Cooke, som enligt eget
erkännande ej hade den ringaste ide om fysikaliska
experiment. Genom en landsman gjord uppmärksam på
den nya uppfinningens märkvärdiga verkningar och
öfverraskad af det förvånande resultatet, lät han, då
tanken på ekonomisk vinst genast uppstod hos honom,
förfärdiga en modell af den schillingska telegrafen
och begaf sig dermed till London. Detta inträffade
1836, intill hvilken tid engelsmännen ej hört
synnerligt mycket om den elektriska telegrafen eller
åtminstone ej lagt synnerligt märke till hvad de derom
hört. Cooke tog saken från hennes rätta sida. Han
vände sig först till Faraday och, sedan han blifvit af
honom afvisad, till den berömde fysikern Wheatstone,
förelade honom den "mönckeska telegrafen", såsom han
af obekantskap med uttalet af namnet Muncke kallade
honom, och föreslog, att de skulle gemensamt verka för
den elektriska telegrafens införande i England (27
februari 1837). Wheatstone och Cooke träffade äfven
en öfverenskommelse och togo i maj 1837 tillsammans
patent på en förbättring (improvement) af den
elektriska telegrafen. Det första större försöket
gjordes den 25 juli, då man telegraferade medelst
en flera engelska mil lång tråd, som till en del var
spänd flera hvarf fram och tillbaka i en stor bygnad,
till en del utefter Birminghamjernvägen från Euston
square till Camden town.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
