- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / Andra bandet. Naturkrafterna och deras användning /
436

(1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elektriska batterier och ledningar - Dubbeltelegrafering

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

andra stationens skrifapparat, utan, gående omkring ett
par elektromagneter, verkar på ett lättrörligt ankare
och såmedelst åstadkommer ett motsvarande öppnande
och slutande af ett annat galvaniskt batteri, hvilket
åter står i förbindelse med skrifapparaten och sätter
denna i rörelse med tillräcklig styrka, så att han
kan afgifva de erforderliga tecknen. Denna metod
att medelst en öfverdragare upptaga en försvagad
ström och från ett nytt batteri vidare fortskaffa de
elektriska tecknen användes ofta å mellanstationer,
då liniens längd försvårar eller omöjliggör direkt
telegrafering mellan två andra. Antingen det är en
skrifmaskin eller en relais, som sålunda kan upptaga
och sättas i rörelse af en försvagad ström och på
samma gång utsända en annan elektrisk ström från eget
batteri, kallas han öfverdragningsapparat. En sådan
verkar alldeles på samma sätt som en vanlig tangent
med sin häfstång och sitt städ, ehuru hans rörelse
i stället för med handen åstadkommes af den från en
annan station kommande elektriska strömmen.

Fig. 391. Isolatorsform.

Dubbeltelegrafering består deruti, att man på en och
samma tråd samtidigt telegraferar två underrättelser
i motsatt riktning.

Den förste, hos hvilken en sådan ide uppstod, var
direktorn vid elektriska telegrafen i Österrike dr Gintl.
Han misslyckades emellertid helt och hållet,
ty den metod, han använde, var i flera hänseenden
opraktisk.

De första praktiska förslag i denna riktning utgingo
från professor Edlund i Stockholm (mars 1854) och
nära samtidigt från hannoverske telegrafingeniören
Frischen.

Principen för den af dem använda
telegraferingsmetoden är den samma, som redan 1848
användes af professor Edlund för uppmätning af de
faradayska extra strömmarna.

En dubbelskrifningsapparat måste vara så inrättad, att
icke blott den från den andra stationen kommande, utan
äfven den till samma station gående strömmen passerar
skrifapparatens elektromagneter. Frågan gäller att
kunna ställa så till, att den utgående strömmen
ej inverkar på egna elektromagneter, hvarigenom
tecken skulle uppstå å skrifmaskinen och förvirra
eller rent af omöjliggöra all dechiffrering af de
tecken, som komma från den andra stationen. Detta
tillgår sålunda, att den egna strömmen, innan han
hinner elektromagneten, delar sig i två trådar,
af hvilka den ena går omkring elektromagneten
ut på linien och den andra (biledningen) äfven
omkring elektromagneten, fastän i motsatt riktning,
direkt tillbaka till batteriets andra pol. Med den
förra delen af strömmen telegraferar man således
till den andra stationen, medan den senare genom
en enkel inrättning afpassas så, att hans verkan
fullständigt upphäfver den andra strömdelens verkan
på skrifmaskinen, d. v. s. strömdelarna "kompensera"
hvarandra. Möjligheten af denna kompensering, som
utgör det vigtigaste, men tillika det svåraste,
är för det praktiska behofvet fullständig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:21:36 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/uppfinn/2/0448.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free