Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kompassen - Jordmagnetismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
enklaste formen är den, der magnetnålen är i midten
försedd med en antingen af stål eller agat förfärdigad
liten panna, hvilken vrider sig omkring en lodrät
spets. Under nålen finnes en indelad cirkel, efter
hvilken man kan bestämma hvarje afvikelse från
middagslinien.
Skeppskompassen är så till vida något olika inrättad,
som den indelade cirkelskifvan af papper, uppklistrad
på marienglas eller glimmer, här är fast förenad med
magnetnålen och vrider sig med henne; afvikelserna
angifvas genom ett utanför skifvan befintligt märke,
som svarar mot fartygets längdlinie. Hos kineserna
är denna omkrets indelad i 24, hos japaneserna i
12 delar; hos tyska bergsmän, från hvilka bruket
öfvergått till ingeniörer, geologer m. fl., har han
två gånger 12 delar, kallade stunder eller horæ
(fig. 405). För vetenskapliga bestämningar använder
man i öfrigt den brukliga indelningen af cirkeln i
360 grader. Nålen är i den vanliga kompassen anbragt
i en rund, med glas försedd dosa. För att hålla nålen
stilla, när hon ej begagnas, har man gifvit henne en inrättning, som
upplyfter henne från hennes stöd. Skeppskompassen är
för den häftigt vaggande rörelsens skull försedd med
en s. k. Cardans upphängning, d. v. s. två inom
hvarandra lätt rörliga ringar, hvilkas axlar ligga
vinkelrätt emot hvarandra (fig. 406).
Fig. 405. Bergkompass.
Fig. 406. Skeppskompass med Cardans upphängning.
Jordmagnetismen. Forskar man efter orsaken till
magnetnålens riktning, visar det minsta eftersinnande,
att hon måste härledas från någon yttre verkan. Ty en
inom en kropp verksam kraft må vara aldrig så mäktig,
förmår hon dock hvarken rikta eller röra honom, om
hon ej på ett eller annat sätt kan få en stödjepunkt
utom honom. Och då man nu lätt kan utröna, att ingen
annan kraft förmår afleda en magnet ur hans riktning,
än magnetismen sjelf eller, hvad som är det samma,
elektriska strömmar, ligger det nära till hands att
antaga jordens allmänt utbredda magnetiska beskaffenhet
som orsak till den magnetiska riktkraft, hvilken man öfver hela
jorden och ända upp i luftkretsens högsta regioner kan iakttaga.
Jorden förhåller sig som en stor magnet; hon har
två poler, af hvilka den ena måste ligga i nordpolens,
den andra i sydpolens granskap, ty öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
