- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / Andra bandet. Naturkrafterna och deras användning /
455

(1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Deklination, inklination och intensitet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

särskildt instrument, inklinatorium, hvars inrättning
lätt kan fattas af fig. 407. Deklinationen och
inklinationen äro olika för olika orter på jorden,
och man kallar de linier, hvilka sammanbinda
punkter på jordytan, som hafva lika deklination
eller inklination, magnetiska kurvor. Föreställa
deklinationskurvorna de magnetiska meridianerna,
beteckna inklinationskurvorna på sätt och vis
parallelcirklarna (fig. 408). Iakttagelsen af
deklinationen eller det förhållandet, att de
magnetiska polerna ej sammanfalla med jordens
poler, finna vi först antecknad i den skeppsjurnal,
som Columbus förde på sin första upptäcktsresa
år 1492. Under den 13 september heter det der:
"Vid nattens inbrott visade kompassen en afvikelse
mot nordvest; på morgonen var denna missvisning
något mindre." Men orsaken till företeelsen sökte
den djerfve sjömannen ej i de jordmagnetiska
förhållandena, om hvilkas natur man den tiden
hade mycket ofullständiga begrepp, utan i den
omständigheten, att polstjernan ej noga utvisar
den astronomiska polen, utan gör en kretsrörelse,
som nålarna icke följa. Med denna förklaring,
understödd af den tillfälligheten, att missvisningen
ej åter anmärktes den följande morgonen, lugnade
han skeppsfolket, som med ängslan betraktat det
flera gånger synliga fenomenet. Först på återvägen
från Vestindien insåg Columbus sitt misstag och
upptäckte, att det på Atlantiska oceanen fins en
linie för rättvisning, efter hvars öfverskridande
magnetnålen är underkastad en afvikelse från
sin nordliga riktning. Härvid måste vi på förhand
anmärka, att magnetnålens riktning med tiden undergått
förändringar och att nålen år 1492 visade på samma
ställen annorlunda än nu. Vid de båda polerna stå
magnetnålarna lodrätt, deklinationen försvinner,
helt och hållet. Inklinationen deremot aftager mot
eqvatorn, och det finnes här rundt omkring jorden
ett bälte, der hon är lika med noll, d. v. s. der
magnetnålen, dragen lika starkt från båda polerna,
håller sig i ett fullkomligt horisontalt läge. Detta
bälte kallas den magnetiska eqvatorn eller den
akliniska linien.

Fig. 407. Inklinatorium.

Men utom deklinationen och inklinationen finnes
ännu en faktor att taga i betraktande, nämligen
jordmagnetismens intensitet, den sammanlagda styrkan
af den kraft, hvilken i de båda omnämda fenomenen
yttrar sig som två faktorer. Bland andra metoder
uppmätes intensiteten äfven på ett högst skarpsinnigt
sätt genom svängningstiderna hos större magnetiserade
stålstänger; dessa oscillera hastigare, ju starkare,
och långsammare, ju svagare intensiteten är.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:21:36 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/uppfinn/2/0467.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free