- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / Andra bandet. Naturkrafterna och deras användning /
456

(1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jordmagnetismens förändringar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Jordmagnetismens förändringar. Men ingen af dessa
jordmagnetismens faktorer, hvarken deklinationen,
inklinationen eller intensiteten, är ständigt den
samma. De förändras tvärt om nästan oupphörligt, ty de
äro på ett ännu okändt sätt beroende af ljus-, värme-
och elektricitetsförhållandena, och liksom dessa vexla
med jordens fysiska tillstånd, åstadkomma de samtidiga
omskiften i de magnetiska förhållandena. Att iakttaga
dessa variationer och genom jemförelse under längre
tid så vidt möjligt söka utröna lagen för beroendet,
är ändamålet med den stora omsorg och möda, som
vid de talrika magnetiska stationerna i Indien,
på stepperna vid kinesiska gränsen, långt bort på
Söderhafvets öar, i Grönland, vid Goda hoppsudden ej
mindre än i de europeiska universitetens observatorier
oafbrutet egnas åt aktgifvandet på magnetnålens
oscillationer. Den resande naturforskaren räknar
magnetnålen bland sina vigtigaste apparater, och
liksom Humboldt på Sydamerikas Cordillerer och i den
enkla rörkojan i de sumpiga urskogarna på
Amazonflodens stränder, ha äfven Kane och nu senast
den svenska expeditionen till Spetsbergen under
Nordenskiöld högt upp i de arktiska regionerna genom
sina magnetiska observationer gjort jordkunskapen de
största tjenster.

Fig. 408. Magnetiska kurvor.

För enstaka orter hade man redan långt förut märkt
en långsam förändring af deklinationen. Så var hon
t. ex. i Paris år 1580 11° 13’ östlig, 1618 deremot
blott 8°, 1663 sammanföll den magnetiska meridianen
med den astronomiska, 100 år senare afvek magnetnålen
8° 10’ åt vester, 1780 omkring 19° 55’, 1805 ungefär
22° 5’, 1814 omkring 22° 34’. Men sedan denna tid
går nålen åter tillbaka; 1852 uppgick den vestliga
deklinationen endast till 20° 25’. Dylika långsamma
förändringar kallas sekulära variationer; de sträcka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:21:36 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/uppfinn/2/0468.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free