- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / Andra bandet. Naturkrafterna och deras användning /
466

(1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tonen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vågrörelser; de visa sig fast mer som en mängd bredvid
hvarandra bestående, i och för sig regelbundna
svängningar, af hvilka hvar och en som en svängande
pendel har sitt förlopp för sig och genom utslagets
och hastighetens storlek skiljer sig ifrån de
andra. Sådana regelbundna svängningar frambringa
tonen, som skiljer sig från blotta ljudet och bullret
på samma sätt som färgen från det hvita ljuset. Vi
åtskilja hos honom höjd och djup och se orsaken
till denna egenskap i den hastighet, hvarmed de
särskilda vågorna följa hvarandra. Tonen väcker hos
oss en bestämd förnimmelse, hvilket ej är fallet med
det blotta bullret, och liksom öfver allt i naturen
märka vi äfven här, att allt endast genom ordning och
skön regel får sin fulländning, att det godtyckliga
saknar skönhet, att harmoni och lagbundenhet äro
likbetydande.

Ett förträffligt medel till undersökning af tonens
natur erbjuder den så kallade sirenen, ett
kugghjul, mot hvars tänder man blåser med ett fint
rör. När hjulet vrider sig omkring, skär hvarje tand
den genomgående luftströmmen och uppehåller honom ett
ögonblick, liksom hjulet på den fizeauska apparaten
(fig. 196). Så länge kuggtanden befinner sig framför
mynningen till röret, förtätas luften i det senare,
och genom denna omvexlande process alstras sålunda vågor,
hvilka desto hastigare följa hvarandra, ju större
hjulets omloppshastighet är. Man kan på detta
sätt bestämma vågornas antal i sekunden och har
funnit, att den lägsta ton under denna tid gör 32
svängningar. Långsammare svängningar förnimmas
endast som enstaka luftstötar. Den högsta ton,
vi förmå höra, uppstår genom 24 000 svängningar i
sekunden. Derutöfver har vårt öra ej längre förmåga
att uppfatta toner. För öfrigt veta vi, att en
musikalisk ton kan frambringas af hvarje elastisk
kropp, som genom hastiga regelbundna svängningar
kan medelst förtunning och förtätning sätta luften
i motsvarande vågrörelse. Anslår man en stämgaffel
eller en glasklocka, eller berör man dem med en stråke
(fig. 415), ljuda de. Genom anslaget ha de blifvit
försatta i svängningar, som i följd af stålets eller
glasets elasticitet likformigt fortfara och som man
lätt kan känna, om man håller stämgaffelns skaft mot
tänderna eller med fingerspetsen berör klockans rand;
ja, man kan låta stämgaffeln sjelf afteckna sina
pendelartade svängningar, om man vid hans ena skängel
fäster ett stift och för ett pappersblad förbi honom,
medan han är i rörelse. Anledningen till svängningarna
kan antingen, som här, vara en enkel (stöt eller slag)
eller ihållande, såsom på fiolen och blåsinstrumenten.

Fig. 415. Stämgaffeln.

En spänd sträng ryckes af den hartsade stråken ur
sin hvila; just som han vill åter försjunka deri,
fattar honom stråken på nytt och rycker honom med sig,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:21:36 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/uppfinn/2/0478.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free