- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / Andra bandet. Naturkrafterna och deras användning /
467

(1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tonen - Monokorden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och sålunda gör han sina rörelser hundra och tusen
gånger i sekunden, och hvarje fram och åter gående
rörelse väcker en ny sig fortplantande luftvåg, som
alla tillsammans frambringa tonen. På blåsinstrumenten
är det de elastiska läpparna eller vibrerande
tungor, fjädrar och blad, som vid blåsningen af
den komprimerade luften sättas i rörelse; i vissa
fall försiggå äfven egendomliga sönderslitningar af
luftströmmen, hvartill vi längre fram få tillfälle
att återkomma.

Så mycket än musikinstrumenten, på grund af de olika
sätten för tonens frambringande, skilja sig från
hvarandra, ligga dock vissa gemensamma fysikaliska
principer till grund för dem alla. Framför allt
är detta fallet med svängningsförhållandena, hvarom
det enklaste af alla stränginstrument, monokorden,
skall närmare upplysa oss.

Fig. 416. Monokorden.

Fig. 417. Svängande sträng.

Monokorden har, såsom namnet antyder, blott en enda
sträng, hvilken till tonens förstärkande är spänd
på en ihålig trälåda, en så kallad resonansbotten,
och medelst underskjutande af ett rörligt stall kan
efter behag förkortas. Bottnen är försedd med en
graderad skala. Figuren 416 föreställer en sådan
apparat, men med två strängar, en förändring, som
för undersökningen af svängningslagarna med fördel
låter använda sig. När strängen strykes med stråken
eller knäppes med fingret, gör han utslag åt sidan, så kallade
transversalsvängningar. Punkten för det största
utslaget ligger midt emellan de båda hvilande
ändpunkterna (fig. 417). Äro båda strängarna
lika långa, lika tjocka, lika elastiska och lika
starkt spända, skola de äfven på samma tid göra
lika många svängningar. Men svängningarnas både
vidd och hastighet äro olika, allt efter som den
ena eller andra strängens längd, specifika vigt,
tvärgenomskärning eller spänning är olika. För detta
beroende finnas några enkla lagar. Spänningen mäter
man beqvämast derigenom, att man låter strängens ena
ända löpa öfver en rörlig rulle och belastar honom
med vigter; man finner då strängens svängningstal
proportionel med qvadratroten af de spännande
vigterna. Om en sträng vid en belastning af ett
skålpund gör 28 svängningar i sekunden, gör han
vid två

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:21:36 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/uppfinn/2/0479.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free