- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / Andra bandet. Naturkrafterna och deras användning /
483

(1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De rytmiska instrumenten - De melodiska instrumenten - Harpan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

då de ej ljuda genom svängning, utan genom blotta
anslaget, fordrar äfven deras upphängande ett långt
mindre mödosamt och dyrbart bygnadssätt.

Här kan ock nämnas ett instrument, hvilket vanligen
blott behandlas af kringresande konstmakare,
men stundom äfven såsom kuriosum förekommer
i dansmusik. Det är den s. k. träharmonikan
(claque-bois, strohfiedel, hölzernes gelächter)
. Hon
består af stafvar af tort granträ, hvilkas olika
längd betingar olika toner. Stafvarna, som anslås
med ett par hammare, äro sammanbundna och hvila på
aflånga halmkärfvar. Tonerna urskiljas temligen,
ehuru klangen naturligtvis är dålig.

De melodiska instrumenten. De fullkomligare
instrument, hvartill vi nu öfvergå, skilja sig
ifrån de förra genom en inrättning, som tillåter
konstnären en friare och mera uttrycksfull behandling
af tonförbindelserna.

Fig. 434. Klockspelare.

De melodiska instrumenten indelas i sådana, hvilka
för hvarje utförbar ton hafva en egen klangkropp,
vare sig en sträng eller en luftpelare af bestämd
längd, och i sådana, hos hvilka en ljudande kropp
genom förändring af sina förhållanden, längd eller
spänning medgifver frambringandet af en hel tonföljd
allt efter konstnärens godtfinnande.

De förstnämda, till hvilka räknas harpan, klaveret,
orgeln o. s. v., anses gemenligen ega mindre
uttrycksförmåga än de sistnämda, fiolinstrumenten
m. fl.; men konstfärdighet i behandlingen, konstnärens
smak och känsla äro det, som först gifver hvarje
instrument själ och lif; i annat fall blir äfven det
fullkomligaste blott en "ljudande bjellra".

Då vi här emellertid mindre ha till föremål
instrumentens estetik än deras fysik, må nämda
synpunkt utgöra vår ledtråd. Vi börja derför med de
enklaste formerna: instrument med spända strängar.

Harpan är bland dessa så till vida det enklaste,
som hvarje sträng har en fast stämning. Hvarje
sträng motsvarar en viss ton, och denna frambringas
medelst knäppning med fingret, som sätter strängen i
svängning. De olika långa strängarnas ordning betingar
instrumentets trekantiga form, så att de kortare
diskantsträngarna uppspännas åt den spetsigaste
vinkeln till och de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:15:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfinn/2/0495.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free