Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Harpan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Konstruktionens enkelhet och klangens glans, som
ingen någorlunda välbygd harpa saknar, lär man få
tillskrifva, att detta instrument påträffas hos nästan
alla kulturfolk. De gamla hebreerna tyckas dock ej
ha känt eller åtminstone ej behandlat harpan. Den
s. k. davidsharpan, kinnor (fig. 436), liknade ej
den vanliga harpan; hon hade pyramidalform och ringa
storlek samt vågrätt spända strängar. För öfrigt
må en gång för alla nämnas, att musikinstrumentens
historia lider af betydlig osäkerhet, föranledd af
de opålitliga namnbeteckningarna. Ett och samma
instrument omtalas i olika källor under än ett,
än ett annat namn; för samma sak kan man stundom
finna tio benämningar, och en annan gång användes
samma beteckning på uppenbart olika instrument,
så att vi, der ej noggranna beskrifningar finnas,
måste med stor varsamhet mottaga, hvad som berättas
om deras äldre historia. Gamla skulpturer, målningar
och andra åskådliga traditioner gifva den säkraste
ledningen. Harpans inrättning hvilar på så enkla och
naturliga grunder, att man här knappast kan tala om
en uppfinnare och en bestämd uppfinningstid;
också voro de äldsta sägnerna nödsakade att söka harpans
uppfinnare bland gudarna, emedan hans tid var så
aflägsen, att man saknade all närmare kännedom om
hans personlighet.
Fig. 436. Kinnor (davidsharpan).
Fig. 437. Harpans äldsta former.
Censorinus, som utan tvifvel från grekiska författare
hemtat sagan om harpans uppfinning, berättar, att
Apollon var den förste, som fäste sin
uppmärksamhet på skönheten hos den ton, som uppkom vid
dallrandet af strängen på hans syster Artemis’ båge,
och att han sedan spände flera sådana strängar bredvid
hvarandra för att genom deras förening åstadkomma en
harmonisk verkan. Denna fabel visar ganska fint, huru en
begåfvad menniska genom sinnrik användning af en enda
naturiakttagelse kan göra menskligheten en oskattbar tjenst.
Det står oss fritt att finna berättelsen om ursprunget
trovärdig eller ej; men då vi jemföra de äldsta egyptiska
harporna med hvarandra och ordna dem i en följd från de
enklaste till de mera sammansatta, synes dock myten kunna
göra anspråk på en viss sannolikhet. Afbildningen af några
dylika instrument (fig. 437), hvaraf museet i Louvren
förvarar flera, må gifva läsaren ett bevis derpå. Francesco
Bianchini har försökt fylla öfvergången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
