Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pianots bygnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tall. Ofta förenas två eller tre träslag. Ramen
sammanfogas nämligen icke af så stora stycken
som möjligt, utan af flera tunnare skifvor,
hvarvid man oftast omvexlar med hårda och mjuka
trälager. Bindmedlet mellan alla dessa beståndsdelar
är, utom noggrann inpassning, godt lim, som härigenom
sjelft blir en vigtig beståndsdel af massan, emedan
det måste förena alla styckena till ett oskiljaktigt
helt. Vid hoplimningen värmas äfven trästyckena, och
det hela sammanhålles fast genom skruframar eller på
annat sätt, till dess allt hunnit väl torka.
Då den efter hand allt mera förstärkta besträngningen
tog en ökad motståndskraft i anspråk, måste man
äfven blifva betänkt på att förstärka denna. Utom
de vanliga längd- och tvärspjelorna af trä, tog man
nu äfven jernspröjsor till hjelp, i början en eller
ett par, sedan småningom flera, och införlifvade
efter hand allt större jernmassa med instrumentets
grundbygnad. Men ej nog härmed: man stälde äfven
strängfästena i en påskrufvad jernskifva. Äfven har
man gjutit ram, stämnagelslist m. m. i ett enda
stycke och dermed visserligen ernått den största
motståndskraft. Emellertid utöfvar dessa jernmassors
användning i instrumenten ett ej fördelaktigt
inflytande på tonen, som derigenom blir hård och
spetsig.
De båda bygnadssätten, det wienska och det
s. k. engelska, skilja sig betydligt till
lådans bygnad, valet af träslag och de särskilda
beståndsdelarnas utarbetning och sammanfogning. Det
senare, som visar ett särdeles vårdadt arbete, är i
sina delar tunnare eller smalare utan att derför ega
mindre motståndskraft.
På taffelinstrumenten åter äro förhållandena
mindre fördelaktiga för en sådan strängspänning,
då här klaviaturen från sidan djupt ingår i kroppen
och borttager det utrymme, som kunnat begagnas till
motstod. Lådans botten måste således öfvertaga största
delen af motståndet mot den starka strängspänningen
och derför så väl till arbete som valet af material
utföras med den största omsorg. Den bästa metoden är
att sammanlimma henne af tre öfver hvarandra lagda
träskifvor, hvaraf den innersta och tjockaste är af
ek och med sina fibrer löper i samma riktning som
de på snedden spända strängarna, de båda yttersta
deremot äro af furu med rätt utåt riktade fibrer.
Man har, som bekant, framtill- och baktillstämmiga
tafflar. Skilnaden består i besträngningens och
således äfven stämstockens olika läge, hvaraf
de öfriga modifikationerna i ramens bygnad och
tangentlängden bestämmas. I det instrument, som
stämmes framtill, ligger stämstocken med kilen
närmast bakom tangenterna i något sned riktning,
på det att strängarna må få plats bredvid hvarandra,
Besträngningen är derför så anordnad, att strängarna
äro vända ungefär åt det venstra nedre och det högra
öfre hörnet. Stämstocken, under alla omständigheter
en kropp af hårdt trä, kan här endast placeras på
lådans båda sidoplan och ligger, då han måste lemna
rum för klaviaturen under sig, ihålig i hela sin
längd, hvarför han till stöd erhåller en passande
jernlist. I det instrument åter, som stämmes bakifrån,
ligger stämstocken bakom, i hela sin längd fastlimmad
vid ramen, och denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
