- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / Andra bandet. Naturkrafterna och deras användning /
500

(1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pianots bygnad - Mekaniken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i basregionen. Dessutom gör man bottnens yta tunnare
för basen, tjockare för de högre lägena. Ett tunt
bräde af mjuk struktur låter redan vid knackande
derpå förnimma en djupare ton än ett tjockare och
hårdare. Resonansbottnens tjocklek, som i samma
instrument aftager från diskanten till basen, beror
äfven af instrumentets storlek och dess starkare
eller svagare besträngning, så att flyglar alltid
hafva tjockare bottnar än de smärre sorterna. Alla
brukliga tjocklekar vexla ungefär mellan 0,13 och
0,33 tum. De nedtill anbragta ribborna, omkring
0,7-1,7 tum tjocka smålister af resonansbottensträ,
skola gifva bottnen behöflig stadga och öfver allt
lika elasticitet. Deras antal och riktning äro icke
ovilkorligen bestämda; i senare afseendet söker man
blott ställa så till, att resonansskifvornas ådror så
mycket som möjligt korsa hvarandra. Äro dessa lagda
tvärs öfver bottnen, löpa listerna på längden; i detta
fall behöfvas endast få, då de särskilda skifvornas
ändar i alla fall hafva flera stödjepunkter.

Trävirket för resonansbottnar, ribbor och klaviaturer
utväljes af särskildt dertill anstälda personer i
skogrika trakter, bearbetas på förhand någorlunda
med såg och hyfvel och sändes i bräder och bundtar
i handeln.

Fig. 446. Schröters mekanik.

Mekaniken. De rörliga delarna eller det till
strängarnas anslående tjenande hammarverket utgör
pianots intressantaste och vigtigaste parti, hvarpå
äfven de flesta uppfinnare och förbättrare försökt
sig. Deraf kommer ock, att antalet af förr och nu
brukliga mekanismer är ganska ansenligt, hvarför
vi deraf endast upptaga, hvad som för en allmännare
öfversigt är nödvändigt. De mångfaldiga förändringarna
gälla endast mekanikens bakåt liggande del, hammar-
och dämmarverket, då tangenterna deremot i följd
af sin bestämmelse äro enklare stycken och deras
anordning en gång för alla bestämdt gifven.

Tangenterna förfärdigas af mjuka simpla träslag:
lind, gran m. fl. Till sin princip utgöra de en
dubbel häfstång, hvarvid i synnerhet stödjepunkten
är af vigt. Stödjepunkten för tangenterna gifves
af en list, på hvilken äro inslagna platta stift,
som gå genom en inskärning i tangenten. Stiften
för de kortare öfvertangenterna befinna sig längre
fram. Af stödjepunktens läge beror hufvudsakligen det
tyngre eller lättare spelsättet; vidare bestämmas af
stödjepunkten samt det spelrum, som gifves tangenten
för nedgåendet under fingret (ungefär 0,25 tum),
lyftningshöjden af den bakre tangentdelen och dermed
äfven af den på honom stående stötaren. Vi se här
sålunda redan en hel följd af storheter eller mått,
som bero af hvarandra och måste stå i inbördes
öfverensstämmelse, så vida ett verkligt godt anslag
skall kunna vinnas.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:21:36 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/uppfinn/2/0512.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free