- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / Andra bandet. Naturkrafterna och deras användning /
502

(1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mekaniken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lutande hammarspetsen, hvarefter hammaren genast
faller tillbaka, om än tangenten förblir lyft. Det
längre uthållandet på tangenten har sedan blott den
verkan, att aflyftaren h för dämmaren ej går ned och
den anslagna strängen fortfar att ljuda. Utlösaren har
efter hammarens nedfallande åter stödt sig mot sin
dyna, och när tangenten derefter å nyo nedfaller,
viker han åter tillbaka för trycket af spetsens
rundade undersida och framskjuter å nyo, så snart
spetsen kommit så djupt, att utlösarens hufvud kan
ställa sig öfver honom. Utlösarens bestämmelse är
således ett ständigt vexlande inskjutande med hufvudet
under och öfver den förbi gående hammarspetsen. En
sådan utlösning, d. ä. en inrättning, genom hvilken
hammaren efter skedt anslag genast faller tillbaka
af sig sjelf, finnes i en eller annan form uti
hvarje nyare mekanik; hennes nytta är uppenbar. Men
hammaren erhåller äfven af den träffade strängen ett
motslag, som skulle kunna föranleda hans förnyade
uppspringande, hvarför ock en hammarfångare alltid
är till hands, en liten stoppad, något snedt stäld
mothållare, som genom de båda mjuka ruggiga ytornas
gnidande eller ock genom större eller mindre klämning
genast försätter hammarhufvudet i stillhet. Ju starkare
en tangent anslås, desto starkare slår sig hammaren
genom återstudsandet in uti fångaren.

Cristofalis ide att skilja hammaren från tangenten, så
att han vänder sig i ett särskildt, orörligt lager,
och medelst en med tangenten förenad stöttunga
gifva honom anstöten fann i Tyskland visserligen
uppmärksamhet, och några påstå, att Silbermann
sjelf gjort uppfinningen; dock tillämpades hon
hufvudsakligast i Frankrike och England af tyska
mästare, och mekaniken kom sedan som engelsk tillbaka
till Tyskland, ehuru ingen engelsk fabrikant i
väsentlig mån bidragit till hennes utbildning.

Fig. 448. Engelsk mekanik.

Den s. k. engelska mekaniken skiljer sig sålunda
från den wienska deruti, att hammarna med
sina tapplager ligga inbäddade i en fast list,
hvarigenom de mekaniska förhållandena blifva
långt enklare och fördelaktigare än efter den förra
inrättningen. Stöttungan f (fig. 448) står lodrätt på
tangenten a b och ger vid uppåtstigandet hammaren m
strax framför hans vridpunkt n den stöt, som kastar
honom uppåt; så snart stöten inträffat, befrias
hammaren i följd af utlösningen på en bestämd höjd
från stötaren och återfaller i fångaren. Utlösaren
bildar alltid ett stående hinder, som tvingar
stötaren, sedan han stigit ett visst stycke, till en
böjning åt sidan, så att hans spets måste lemna sin
angreppspunkt under hammarnöten. Stötaren är derför i
smärre verk ofta blott med en pergamentremsa, men i
allmänhet medelst hål och


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:21:36 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/uppfinn/2/0514.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free