Uppfinningarnas bok / Andra bandet. Naturkrafterna och deras användning / 520 (1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fioltillverkningen i Tyskland - Blåsinstrumenten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

rationelt afyttringssätt nödigt. Köpmän, s. k. förläggare,
uppköpte efter hand fabrikaten till ett mycket ringa medelpris,
och på detta sätt ha dessa ansenliga firmor uppkommit, hvilka
nu sända mittenwaldfioler till alla verldens delar. Man förvånas
öfver det fabelaktigt billiga priset på de simplare, men dock
alltid fint arbetade slagen. En fiol för 3 rdr 50 öre är redan
ganska vacker; de billigaste kosta åtta riksdaler dussinet.
Utom i Mittenwald finnas äfven i Markneukirchen och Klingenthal
i Sachsen betydliga etablissement för förfärdigande af fioler.

Här må ock ett par nationalinstrument i korthet omnämnas.

Fig. 464. Liran.

Liran (lyra tedesca, rustica eller pagana, vielle,
tiggarlyra m. m.) består af ett platt lock och
kullrig botten, båda förenade medelst en hög sidovägg.
I denna vägg finnes en klaviatur af 10—12 tangenter, hvilka
spelas med venstra handen och förkorta strängarna. Dessa
strängar äro fyra till antalet, af hvilka två alltid ljuda
i enklang; de sättas i vibration genom ett med bomull eller
tagel omlindadt och med kolofonium bestruket hjul, som
kringvefvas med högra handen. Klangen är brummande och musiken
högst enformig, emedan instrumentets diatoniska skala endast
omfattar 10—12 toner. Liran är ett mycket gammalt och nu mera
äfven föråldradt instrument; hon hörde fordom till den svenska
landsbygdens tonverktyg, men träffas nu mera blott hos kringvandrande savojardgossar och andra ambulatoriska folkmusikanter. Att döma
af Fredmans 33:e epistel, tyckas sådana ännu i slutet af förra
seklet låtit höra sig på liran i Sverige.

Nyckelharpan är ett ganska gammalt och för den
nordiska allmogen eget stråkinstrument; hon förekom synnerligast
i Upsala- och Sigtunatrakten, der man ännu stundom hör henne
trakteras af någon bondspelman. Instrumentet bäres hängande i
ett band på bröstet och har två strängar, hvaraf den djupaste
blott angifver en ton, ett slags orgelpunkt, under det melodin
spelas på den andra medelst en jemte gripbrädet löpande klaviatur;
båda strängarna anstrykas samtidigt. ("Polskan går vid oafbruten
bas".) Utom dessa båda strängar finnas under dem flera andra af
metall, hvilka endast genom sitt medljudande förstärka klangen.
Nu mera har allmogen mestadels utbytt nyckelharpan mot fiolen och dragharmonikan.

Fig. 465. Nyckelharpan.

Blåsinstrumenten. Dessas historia står i nära samband med
musikens egen. I sin första början begagnade hon sig endast af
några få toner, och de äldsta uppfinnarna hade vid förfärdigandet
af sina instrument en jemförelsevis lätt uppgift. Det instrument,
som på det åskådligaste för oss framställer

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>