Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trumpeten och hornet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
At tuba terribili sonitu taratantara dixit,
och Virgilius uti
At tuba terribilem sonitum procul ære canoro.
I Egypten tillskref man Osiris trumpetens
uppfinning, och vi finna på gamla monument en mängd
framställningar, hvilka visa oss detta instruments
bruk så väl i krig under truppernas marsch som till
signaler och folkets sammankallande. I Egypten blefvo
hebreerna bekanta med trumpeten, hvilken de i sina
religiösa ceremonier gåfvo en stor rol. "Gör dig
två trumpeter af fint silfver, att du må bruka dem
till att sammankalla menigheten och när hären skall
bryta upp; presterna, Arons söner, skola blåsa uti
dem", heter det i Moses’ fjerde bok, och vid Jerikos
stormning synas äfven trumpetlika instrument, hvilka
kallades koherim, emedan de voro förfärdigade
af oxhorn, ha begagnats. Den raka formen hos dessa
instrument förskrifver sig sannolikt från en mycket
gammal tid; vi finna honom nästan uteslutande använd
på monumenten. De i en halfcirkel böjda formerna
träffa vi först hos egypter och lyder.
Kineserna begagnade kopparinstrument, hvilkas
uppfinning de förlägga till Fuhis tid, 2950
f. Kr. Fig. 469 ger en afbildning af det berömda
gyllene hornet, ett metallinstrument med
konstrikt utsirad yta. Hos inderna finna vi äfven dylika
instrument redan från de äldsta tider omnämda, och om
än bland olika folk formen allt efter olika estetiska
begrepp småningom förändrats och derigenom så väl
som genom användningen af annat material slutligen
icke allenast utseendet, utan äfven klangverkningen
undergått så stora vexlingar, att de olika formerna
ofta endast ha föga gemensamt med hvad vi kalla
trumpet, är dock principen för alla dessa instrument
den samma.
I de trumpetlika instrumenten vibrerar en luftpelare
af vida större längd än tjocklek, men genom
blåsningens olika styrka kan han tvingas att dela
sig i flera vibrerande delar och derigenom frambringa
tonerna i den diatoniska skalan. Af denna orsak räkna
vi hit icke blott de egentliga gamla trumpeterna,
utan äfven hornet, d. v. s. den form deraf, hvilken
genom sitt tyska namn valdhorn (skogshorn) hänvisar
på sin ursprunglighet.
Fig. 469. Det gyllene hornet.
Då de första toner, man kan frambringa på sådana
instrument, ligga mycket långt ifrån hvarandra, och
den andra är vid pass en oktav, den tredje en
duodecima och den fjerde två oktaver högre än grundtonen,
äro de oktaver, hvilka ligga hvarandra nog nära för att
tillfredsställa alla musikaliska fordringar, redan toner
af en mycket hög ordning, och för att frambringa dem i
önskvärd renhet och styrka måste man, som sagdt, gifva
röret en mycket stor längd. Valdhornet har en rörlängd
af 20 fot och stämmer i Es[ett-struket]. Denna ton begagnas dock
icke, men väl de högre tonerna Es, B, es, g, b, des’, es’,
f’, g’, as’, a’, b’ o. s. v. Denna rörets stora längd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
