- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / Andra bandet. Naturkrafterna och deras användning /
528

(1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trumpeten och hornet - Klarinetten, oboen, fagotten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ett stort framsteg, som instrumentets rör derigenom
kunde för låga toner förkortas till hälften.

De tyska instrumentmakarna ha stundom i stället för
den saxska cylindern bibehållit kranarna, hvilka,
emedan den dubbelt genomborrade kärnan ej är mycket
hög, utan mera har formen af en stor skifva eller ett
hjul, kallas hjulmaskiner. Öppningen går i kretsform,
så att luftpelaren på detta sätt äfven är skyddad
för våldsamma skakningar. Hjulet erhöll af Cerveny
icke blott två, utan ända till sex öppningar,
och han begagnade dylika inrättningar för att
omstämma instrumentet. De förut brukliga böglarna,
som för hvar gång måste påsättas och aftagas,
förenades fast med instrumentet och infogades genom
tonvexlingsmekanismens, hjulets, motsvarande ställning
i det vibrerande röret.

Klarinetten, oboen, fagotten m. fl. Den vibrerande
kropp, som bringar luftpelaren i trumpeten, basunen,
valdhornet m. fl. till att ljuda, är menniskomunnens
elastiska läppar. De vibrera i det kittelformiga
munstycket, och dettas dimensioner äro derför af
stor vigt för instrumentets behandlingssätt. Men
det gifves äfven en annan klass af instrument, der
den vibrerande elastiska kroppen är fast förenad
med röret och består af en vibrerande tunga, det
s. k. bladet (röret), som genom sina tätt på hvarandra
följande slag ömsom sammantrycker och utvidgar den
förbistrykande luftströmmen, förtätar och förtunnar
honom och på detta sätt framkallar en vågrörelse.

Urtypen för detta instrument finna vi i den ihåliga
stjelken af maskrosen (leontodon taraxacum),
som barnen tillplatta i ena ändan och på detta
satt förvandla till en pipa. Klarinetten, fagotten,
oboen, skalmejan och dylika instrument bestå alla af
ett dels cylindriskt, dels koniskt rör, som upptill
öfvergår i munstycket med det vibrerande bladet och
nedtill till det vidgade klockstycket. Klarinetten
har endast en vibrerande tunga, oboen och fagotten
deremot två. Klarinettens munstycke är derför till
sin icke vibrerande del af större tjocklek, medan de
båda andra instrumentens löpa ut i en lång, mycket
tunn näbb. De små tungorna (rören) utgöras i dem
vanligen af mycket tunnskafdt sockerrör.

Hvarje sådant instrument skulle egentligen,
liksom maskrosens stjelk, utom sina öfvertoner,
blott hafva en enda grundton. Men då dermed i
musikaliskt hänseende vore föga vunnet, har man i
rörets trästomme, hvilken ej, som basunens metallrör,
lätt skulle kunna förlängas eller förkortas,
längs efter borrat åtskilliga hål, genom hvilka,
när de öppnas, den vibrerande luftpelaren kommer
i förbindelse med den yttre luften och hans längd
sålunda kan förkortas. När instrumentet spelas, hållas
dessa öppningar, tonhålen, med fingret tillslutna och
öppnas efter behag. Hela röret med alla sina öppningar
slutna ger den djupaste tonen; öppnas det tonhål,
som ligger närmast munstycket, uppstår den högsta
grundtonen. Men med dessa toner allena är serien af
möjliga och ändamålsenliga effekter icke afslutad;
äfven de vibrerande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:21:36 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/uppfinn/2/0540.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free