- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / Andra bandet. Naturkrafterna och deras användning /
531

(1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klarinetten, oboen, fagotten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Klarinetten är ett jemförelsevis ungt instrument,
ty han uppfans först 1696 af Christoph Denner i
Nürnberg. Han har blott ett enda vibrerande rörblad,
som är längre och starkare än oboens. Rörets diameter
är äfven större än i sistnämda instrument, hvarigenom
tonen ej blott förlorar sitt näsljud, utan äfven får
en större fyllighet.

En egendomlig följd af hans inrättning är, att genom
olika ansats de jemntaliga öfvertonerna, hvilka på de
öfriga instrumenten lätt kunna anslås, ej framträda,
utan i stället den tredje öfvertonen uppträder
såsom första medljudande ton, derefter den femte
o. s. v. Oktaverna kunna derför ej framkallas medelst
samma grepp, hvilken omständighet gjorde anbringandet
af ett annat system af tonhål nödvändigt. Ivan
Müller
, som förbättrade klarinetten, gaf honom 13
klaffar. Detta var tillräckligt för att kunna spela i
alla tonarter, men många toner förblefvo likväl orena,
och en grundlig omgestaltning skulle
för den utöfvande konstnären vara en väsentlig
fördel. Förr begagnade man inom musiken ett större
antal klarinetter, hvilka man vid ombyte af tonarter
måste ombyta. Nu begagnar man vanligen endast
B-, A- och C-klarinetter, nämligen i orkestern;
i militärmusiken förekomma äfven d-, e-, es-, f-, g-
och as-klarinetter.

Fig. 481. Saxska klaffblåsinstrument.

1) Flöjt. 2) och 3) Klarinett. 4) Oboe. 5) Saxofon, sopran. 6) Saxofon, alt. 7) Saxofon tenor. 8) Saxofon, baryton. 9) Flöjt. 10) Fagott.
11) Kontrabasklarinett. 12) Basklarinett. 13) Klarinett efter Sax’ system.
14) Klaffinrättningar.

Klarinettens klangfärg står i samband
med bortfallandet af de jemntaliga
öfvertonerna. Analyserar man nämligen en klarinetton,
t. ex. C, finner man honom ej vara sammansatt af
sina naturliga öfvertoner C c’ g’ c’’ e’’ g’’ b’’ c’’’ d’’’
e’’’
o. s. v., såsom fallet ännu är med oboen, der
endast tonerna c’ c’’ g’’ c’’ o. s. v. klinga svagare
än de mellanliggande, utan klangen består endast
af tonserien C g’ e’’ b’’ d’’’ o. s. v. Klarinettens
munstycke har för öfrigt på senare tid anbragts på en
mängd instrument, hvilka i sin konstruktion mera likna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:21:36 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/uppfinn/2/0543.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free