- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / Andra bandet. Naturkrafterna och deras användning /
537

(1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dragharmonikan - Spelverk, speldosor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dragharmonikorna, hvilka i synnerhet i Wien och Chemnitz
tillverkas fabriksmässigt i stort antal och till
pris från 2 ända till 80 rdr stycket.

I alla dessa instrument, fysharmonikan så väl som
dragharmonikan, tjenar den skifformiga ramen, hvari
tungorna äro insatta, till resonansbotten. Tungorna
ha en jemförelsevis ringa massa.

Spelverk, speldosor m. m., hvari de elastiska tungorna
ej af en luftström försättas i svängning, utan der
de medtagas af stift, som äro fästa i en roterande
vals, och genom det plötsliga återstudsandet tona,
ha ingen särskild ram. Tungorna hänga tillsammans och
äro genom såginskärningar skurna ur en snedformad
stålplåt. För att stämma dem för de lägre tonerna
fastlödas nedom spetsen små blykulor, hvarigenom den
vibrerande massans vigt ökas. Men på det ej efter en
hel omvridning af valsen tungorna åter må träffas
af stiften i samma ordning, flyttar sig valsen under
sin omvridning tillika åt sidan, och stiften slå
derför för hvar gång mot tungspetsar, hvilka förut
passerade obehindradt igenom mellanrummen mellan de
särskilda taggarna. Större musikstycken kunna derför
endast utföras sålunda, att man anordnar stiften på
valsen spiralformigt och lemnar ett tillräckligt
mellanrum mellan de särskilda tungorna, så att
till och med efter åtta eller tio omvridningar ett
stift, som en gång slagit an, ännu ej berör nästa
tunga. Då sålunda valsen och urverket, som sätter
honom i rörelse, i dessa instrument äro hufvudsaken,
hör deras förfärdigande mera till urmakeriets än
instrumentmakeriets område, och vi måste derför här
afhålla oss från att ingå i några enskildheter rörande
detta ämne.

Emellertid måste vi dock här omnämna de automatiska
spelverken, hvilka likaledes sättas i rörelse
genom sådana spelvalsar, men ej blott genom elastiska
metalltungor frambringa tonen, utan äfven förete en
ofta mycket invecklad kombination af alla möjliga
klangkroppar. Dessa äro de s. k. orkestrierna, genom
hvilkas uppfinnande och fullkomnande i synnerhet
Alexander Kauffmann i Dresden, M. Blessing och M. Welte i Vöhrenbach i Schwarzwald förvärfvat
sig ett stort rykte. Den sistnämde hade till 1862
års utställning skickat ett orkestrion, hvilket
tyska tullföreningens referent, den berömde
pianisten professor Ernst Pauer i London anser
för det fullkomligaste, som hittills i denna väg
åstadkommits. Vi meddela här (fig. 482) en teckning,
som kan gifva en föreställning om detta högst
intressanta arbete. Dess maskin hade två urverk,
som sattes i gång medelst tyngder. Stiften voro
spiralformigt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:21:36 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/uppfinn/2/0549.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free