- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / Andra bandet. Naturkrafterna och deras användning /
558

(1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Termometerns förfärdigande - Värmet i naturens hushållning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ligga på hennes yttre sida. Motsatsen inträffar,
då temperaturen faller; zinken blir då kortare än
kopparn, som följaktligen kommer att ligga utefter
den större omkretsen. Rörelserna af stångens fria
ända kunna tydligen begagnas att kringvrida en visare
öfver en graderad skala.

Fig. 495. Maximum- och minimumtermometer.

Breguets metalltermometer består af ett spiralformigt
bildadt metallband, som med sin öfre ända fästes
vid en ställning. Metallbandet utgör en förening
af tre sammanlödda tunna remsor af silfver, guld
och platina. Guldet, hvars utvidgning är större
än platinans, men mindre än silfrets, utgör en
förmedling mellan dessa båda och tjenar dessutom att
sammanlöda dem. Då nu silfret och platinan utvidga och
sammandraga sig vid temperaturförändringarna, inses,
att spiralens nedre ända ej förblir på samma ställe,
utan flyttar sig åt det ena eller andra hållet, allt
efter spiralens sträfvan att linda upp eller ihop
sig. Dessa vridningar öfverföras nu på en visare,
som rör sig öfver en graderad cirkel. Genom att göra denna
visare tillräckligt lång och låta honom
röra sig öfver en siffertafla kan man på detta
sätt från höjden af ett torn åskådliggöra små
temperaturskilnader på ett betydligt afstånd.

Värmet i naturens hushållning. Om vi intränga
i jordens inre, finna vi, att ju djupare ned vi
komma, desto högre blir temperaturen, och denna
temperaturhöjning uppgår till omkring en grad för
hvarje hundrade fot. Med kännedom häraf kunna vi med
hög grad af sannolikhet antaga, att orsaken till den
höga temperaturen hos vattnet i de heta källorna och
hos den ur vulkanernas kratrar utströmmande lavan
endast är det större eller mindre djup, hvarifrån
dessa utflöden komma. Temperaturen i jordens inre
växer visserligen ej alldeles proportionelt mot
djupet, utan något långsammare, dock tvingas man
nästan oemotståndligt till det antagandet, att på
ett visst djup under jordytan temperaturen uppgår
till en sådan höjd, att hela den derunder liggande
massan befinner sig i flytande tillstånd och således
utgör en enda stor droppe, kring hvilken den fasta
jordskorpan bildar ett jemförelsevis mycket tunt skal.

Den klotform, alla himlakroppar ega, ger stöd åt
det antagandet, att de alla befunnit sig i flytande
tillstånd, och deras rotation är då orsaken till deras
regelbundna sferiska gestalt. Man antager derför, att
hela den massa, hvaraf himlakropparna bestå, en gång
haft så hög temperatur, att hon i följd deraf varit
flytande eller gasformig. En något så när antaglig
förklaringsgrund för denna ofantliga värmegrad har
först senare tiders forskning lyckats finna. Först
efter utvecklingen af den mekaniska värmeteorin har
det blifvit möjligt att erhålla ett begrepp om värmets
betydelse i naturens hushållning. Ehuru tallösa,
sedan sekler kända förhållanden tydligt ådagalagt,
att värme och mekaniskt arbete i vissa fall ersätta
hvarandra och förvandlas det ena till det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:21:36 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/uppfinn/2/0570.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free