Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Värmet i naturens hushållning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
andra, att de äro eqvivalenta, har dock detta aldrig
blifvit bestämdt och tydligt uttaladt förr än 1842 af
dr Mayer i Heilbronn. Då man genomsågar ett bräde,
blir sågen varm; om man hastigt halar sig utför ett
tåg, kan man få brännblåsor i händerna; en metallbit,
som hamras, uppvärmes; ett jernstycke, som slipas
mot en torr slipsten, upphettas ända till glödning;
då stålet slår eld mot flintan, blir ett af den
skarpa flintan från stålet afhyfladt tunt spån så
starkt upphettadt, att det kommer i glödning och
förbrinner. Små verldskroppar, som komma inom
jordens atmosfer, förtäta luften framför sig och
förlora derigenom i hastighet, hvarvid en del af
deras lefvande kraft förvandlas till värme: de komma i
glödning och synas som stjernfall. Äro de tillräckligt
stora för att ej alldeles förbrinna i atmosferen
och är deras rörelse sådan, att de komma jorden
tillräckligt nära, nedfalla de som meteorstenar. I
alla dessa fall och tusentals andra uppkommer värme,
då mekaniskt arbete försvinner, eller, rättare,
mekaniskt arbete förvandlas till värme.
Då komprimerad luft utvidgas, undanskjuter hon den
yttre luften, utför således ett mekaniskt arbete,
hvarvid hennes temperatur sjunker, så vida ej värme
tillföres henne. Värme förloras således och arbete
vinnes. Det värme, som utvecklas i en ångpannas
eldstad, erhålles delvis tillbaka i form af arbete
från ångmaskinen. Då en kanon affyras, utvecklas
vid krutets förbränning värme, som till en del
förvandlas i arbete och meddelar kanonkulan hennes
lefvande kraft, hvarigenom hon blir i stånd att
utföra sina förstörande verkningar. Vi se sålunda,
att de företeelser, vid hvilka värme förvandlas till
mekaniskt arbete, äro nästan lika alldagliga som de,
vid hvilka det omvända förhållandet eger rum.
Men ej nog med att värme förvandlas till mekaniskt
arbete och tvärt om; en bestämd värmemängd förvandlas
äfven under alla förhållanden till en och samma
mängd mekaniskt arbete. Kallar man den värmemängd,
som fordras för att höja temperaturen hos 1
skålpund vatten 1° C., för en värmeenhet, öfvergår
en värmeenhet, då hon förvandlas till mekaniskt
arbete, till 1 430 skålpundfot. Detta arbete, 1 430
skålpundfot, kallas derför värmeenhetens mekaniska
eqvivalent. Liksom vi kunna beräkna, huru många
skålpundfots arbete erfordras för att meddela en viss
hastighet åt en kropp, hvars massa vi känna, kunna
vi med kännedom om den mekaniska värmeeqvivalenten
utan svårighet beräkna, huru mycket värme utvecklas,
då en dylik kropps rörelse upphäfves. Orsaken till
den höga temperaturen hos jordklotets inre söker man,
och med hög grad af sannolikhet, deruti, att den
massa, hvaraf jorden består, förut varit utbredd
öfver en vida större rymd, eller att jordklotets
massa ursprungligen intagit en ojemförligt större
volym, och då delarna i följd af sin ömsesidiga
attraktion sammandragits till ett mindre klot, har
vid sammanträffandet deras rörelse upphäfts och i
stället värme utvecklats. Solens och fixstjernornas
värme hänför man till samma orsak. Man har beräknat,
att om jordklotet, som har en hastighet af omkring
3 sv. mil i sekunden, genom något motstånd bragtes
till hvila, skulle derigenom alstras en värmemängd
lika stor med den, som frambragtes genom förbränning
af 14 massiva kolbollar af samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
